Aftonbladet – 28 maj 1870, sida 2

lighet göra honom sjelfskrifven, kommer han inte att erhålla; ty den är redan lofvad till en annan mycket yngre doktor. Det är inte möjligt! Det vore den största orättvisa i verlden. På intet sätt, min fru. Den som fått löfte om platsen är betydligt skickligare än professor Z. Men mycket yngre läkare, sade ni. Jag vill inte disputera med er om professor Z—s8 skicklighet; ty jag kan, inte öfverbevisa er om att jag har rätt. Han har varit sjuklig och det har. legat i vägen för hans praktik. Men att han lär vara särdeles passande för denna plats och framför alla andra berättigad att erhålla den, vet jag bestämdt, och jag vill alltså i det längsta hoppas, att er nyhet inte eger någon grund. Jan kan inte föreställa mig, att en ung läkare, så skicklig som ni påstår och alltså vän af sin vetenskap, kan vara så i saknad af all rättskänsla, att han vill tränga sig förbi en gammal förtjent man. Jag vill inte tro på en sådan simpel egennytta. Hvarföre kalla det simpelt? Harintenaturen gjort hvar och en till medelpunkten för sin egen omtanka? Hvad hafva vi med hvarandras nytta att göra? Försöka inte grenarne på samma träd att draga till sig så mycken saft ur stammen som möjligt — och rötterna likaså ur jorden. Får ni se någon enda försaka sin näring för att grenen bredvid skall få så mycket mer? Ni vill ställa menniskan på samma ståndpunkt som ett själlöst träd. Inte just det! Jag utpekar endast naturdriften såsom vår enda lag, den hvarefter vi böra bedömas, och den, hvarunder allt skapadt lyder, växten såväl som menniskan. Meu jag, Herr doktor, antager ännu en lag, och det är den allmänt menskliga, hvil