Aftonbladet – 27 maj 1870, sida 3

rande: Det har Wilhelm gjort.. Dettasemare be streds dock af Låstbom. På af åklagaren fram stäld fråga, hvad vitnet trodde i afseende å elden uppkomst, svarade vitnet: Alla säga: nu har har fåt det som han ville ha det; och Gud vet hven man skall misstänka, men ingen främmande men niska har gjort det. . Kusken Lundgren meddelade huru han kommil i tillfälle att se de af Låstbom till Ekeby med förda stearinljusen, för hvilket vi förut redogjort Vitnet, som jemte Sjögren underskrifvit värderin gen å huset, hade ej sett eller af Låstbom, son uppläste handlingen, hört någon summa uppgifvas utan på god tro och Låstboms: begäran under skrifvit sitt namn. Hr Cederborg, som hade för skaffat sig en afskrift af handlingen, visade at summan; 12,000 rdr, var skrifven så omedelbart öfver vitnenas namn, att om de: ej sett den vid underskrifningen, kunde detta ej på annat sätt förklaras, än att Låstbom efteråt måtte ha inflickat densamma, helst båda vittnena sammanstämmande förklarat sig icke ha hört summan vid uppläsningen nämnas. I sådant fall vore äfven förfalskning Degängen, tillade hr Cederborg, hvarpå Låstbom genmälde att han bestämdt ville påminna sig att förteckningen var färdigskrifven och sålunda summan också ditskrifven. Vitnet uppgaf sig anse huset våra värdt 8 å 9000 rdr, att döma af att.det var temligen -förfallet, och berättade vidare att Låstbom efter branden skulle ha sagt: Alla Enhörnabor äro ett pack och ett hyde; det måtte ingen kunna hiödra mig att bränna upp alla mina hus, om jag vill. På fråga om hvad tanke vitnet hade fråga om branden, svarade denne: Jag tror egaren om det, hvarpå Lästbom genmälde: Anger Lundgren mig för att ha begått mordbrand ? Domaren. Ombudet för brandstodsbolagen har redan vid förhörets början gjort sådån angifvelse, i hvilken allmänna åklagaren äfven instämt. Lästbom.. Jag kan väl inte tro att någon menniska kan dömas på lösa rykten heller? Domaren. Nej, det lärer ej vara domstolens mening. Härefter hördes 14-årige gossen Lindahl, som berättade att han vid 8-tiden på onsdagsmorgonen gett Låstbom med en rulle under armen af ett par tums tjocklek och ungefär en alns längd, gående bakom logarne och två gånger titta fram om hörnet från en af dem, hvilken gossen utpekade på planritningen. ön ; i JTelböm bestred allt afseende å gossens berätelse. Nrängen Sjöbloms vitnesmål rörde samtalet mellan Låstbom och vitnet på resan från Södertelje till Ekeby efter branden och innehöll ej något af synnerlig vigt. Tröskaren Carl Pettersson i Tuna berättade, att när Låstbom sagt till honom att det vore bäst att bortföra tröskverket från logen och vitnet bedt att det skulle få vara qvar några dagar, så hade Låstbom erbjudit sig att låna honom gårdens dragare, men då vitnet det oaktadt förnyat sin anhållan, hade Låstböm slutligen svarat: det får väl ligga qvar då Vitnet berättade vidare att strax efter sedan elden börjat i logarne hade han, med tillbudet i Januari och de af Låstbom ofta omnämnda spåren i minne, ropat till sig några af folket med följande ord: kom, så skola vi se efter om det synes några färska spår bakom logarne, och, ditkomna, hade de bakom samma loge, som af gossen Lindahl blifvit å planritningen utvisad, invid stenfoten, sett märken i snön efter två knän och derutanför fotspår, så små, att de bl kunde tillhöra någon annan vid Ekeby än fabrikören sjelf. Vitnet genmälde slutligen på derom gjord fråga utt allmänna tanken och uttrycken under sjelfva randen voro: nu har han fått som han vill at. Det på begäran af Låstbom afhörda vitnet, lrängen Lars Erik Andersson i Tittut, hade ej något annat att meddela än att han, som dagen öre branden varit hustru Edberg behjelplig att nbära ved i ett par af rummen i nedre våningen, ned hennes tillåtelse och i hennes sällskap, af nyikenhet gått in och sett på garderoben, der tillmudet till eldsvåda skedde i Januari. Rörande yrsaken till eldens uppkomst yttrade vitnet, som innu är qvar i tjenst vid Ekeby: inte för att ag kan säga det, men allmänna rösten var att vatron sjelf tändt på Sedan nu alla vitnen vorochörda, tillspordes Låstsom af domaren om han ej sjelf tyckte att många ;mständigheter under rånsakningen förekommit, om talade emot honom, hvartill Låstbom genmälde 2 een väl medgaf det, men förklarade sig vara skyldig. : r Cederborg anhöll härefter att, då ransakninen varit så omfattande att det ej gerna vore nöjligt att på en gång i minnet återkalla alla de närkligare omständigheter, som dervid förekomnit, det. måtte tillåtas honom att i korthet lemna n redogörelse för desamma, och sedan domstolen lertill lemnat sitt bifall, anförde hr Cederborg: att Låstbom vid 2:ne tillfällen förut fått sin randförsäkrade egendom uppbränd under omtändigheter, som till. och med i Låstboms egna erättelser derom syntes misstänkta; , att han låtit brandförsäkra boningshuset åegenlomen till 12,000 rdr, ehurå det vid värdering år 825 uppskattats till ej fullt 5,800 rdr och ej sedanless förbättrats till mera än omkring 800 rdrs ärde. 4 z att han användt sina egna tjenare till skylt vid ärderingen, men först efter det de underskrifvit ärderingsbeviset, ifyllt summan 12,000 rdr, derom tminstone den ene ej förut egde någon kunskap; att han var färdig att från egendomen afresa ast då första eldsvådan upptäcktes. och; på jord uppmärksam, ej tagit ginaste vägen till det otade stället, utan en längre omväg, och att giabte vägen dit mot all vana befanns vara stängd ch nyckeln urtagen; att i kontoret, der eldsvådan uppstått, anträfts antända en rullgardin, en stol, en sängbotten ch något halm, deräf de tre fösrtnämnda sakerna å morgonen samma dag funnits i andrå rum i yggnaden, ehuru ingen annan person än Låstom under tiden vistats i dessa rum; att han uppgifvit det halmen blifvit af hansson itförd sistl. höst, ehuru styrkt är det densamma nder sistl. julhelg ej funnits der; att spår i snön funnits i trädgården kring ör omen och till närheten af ett fönster som blifit inslaget, hvilket Låstbom sökt tyda derhän tt någon illasinnad person skulle denna väg inängt och anlagt elden, ehuru flere personer ingat att dessa spår ej passade till fötterna af ågon person vid egendomen, mera än möjligen åstbom sjelf; att dessa spår dessutom icke hade en sådan ktning att de antydde det någon ingått i huset; att detta fönster för öfrigt icke blifvit öppnadt, tan befunnits igenisadt, ehuru Låstbom sökt öfertala vitnet Sjögren att tro så; att Låstbom, som visat sig så noggrann vid unersökningen om orsaken till eldens uppkomst att an på detta sätt velat spåra upp anläggaren, icke arit lika noggrann vid granskningen idetantända ontoret, utan genåst derifrån utvisat de tillstädesomna personerna innan någon granskvpivg skett; att, hvad rörer senaste eldsvådan, Lästbom på tt mycket hemlighetsfullt sätt inköpt 3:ne st. törre. stearinljus, utan att kunna mnöjaktigt uppifva hvartill ban ämnade använda dessa; att ban på ett lika hemlighetsfullt sätt profränt ett af dessa ljus för att se huru läge det rann, samt derefter ökat antalet med ytter