Aftonbladet – 24 maj 1870, sida 2

alltjemt stigande bestörtning. När han tystnat, sade hon: Jag visste nog, att det finns en hel mängd, som inte tro på annat än en materiel tillvaro; men jag har aldrig förut hört någon sådan utveckla sin teori. Hvad ni mätte vara olycklig, med dessa tankar och hvad lifvet måtte vara er ödsligt. Att lifvet just inte burit några blommor åt mig kan vara en sanning; men att dessa tankar hafva gjort det ödsligare, tror jag inte. Allt finnande af sanning, allt förklarande af dunkla gåtor alstrar tvärtom en känsla af förnöjelse hos 088. Och ni tror er hafva funnit sanningen och löst lifvets gåta genom att förneka all högre bestämmelse för menniskan, att fråntågs henne viljans frihet och andens sträfvan ock göra hennes ädlaste känslor till alster af materielt nödtvång. Ni förnekar anden, ni förnekar det sköna, hvad kan lifvet då bjuds er på? På vetande och arbete, för öfrigt intet Men jag begär numera heller intet af det oc vill inte vara lycklig genom villfärelser. — Han tystnade och började dricka sitt tå Äfven fru von Wallentin satt tyst någre ögonblick. Omsider sade hon: Om jag ställer ihop hvad ni sade i gå och hvad mi sagt i afton, så framgår deraf att ni anser er inte bestå af annat än e kemisk sammansättning genomströmmad a en enda stor drifkraft: egennyttan. Mycket riktigt, min fru. Sådana äro v alla. Men jag skall säga er, att vi äro mycke bättre än ni påstår och ni sjelf inte minst Var det t. ex. egennytta, som härom aftone: förmådde er kemiska sammansättning att be gifva sig till ett eländigt vindsrum och skaäffi