Aftonbladet – 23 maj 1870, sida 3

gardinerna uppgafa hafva varit inlagda på halmen i den brinnande garderoben, skulle varit upprest utanför garderobsdörren och dess öfro kant sålunda blifvit kolad af de genom öfra dörrspringan utkommande lågorna, hvilken äfven till en del antändt väfven. I afseende å släckningen sade sig Låstbom först kastat ut gardinen och sedan sängbottnen, men, då han uppmärksammades derpåatt om så hade tillgått måtte äfven sängbottnen varit inlagd i garderoben, sökte han förklara det hans mening med det hafda yttrandet varit, att sedan gardinen blifvit utryckt från gardefoben hade han kastat ut sängbottnen genom fönstret i trädgården, der den äfven alltsedan varit liggande. Huru hafrehalmen kunnat komma i garderoben kunde Låstbom ej begripa; han hade väl samma dag uttalat den förmodan att hans son skulle på hösten ha ditlagt den, emedan det varit fråga om att der förvara päron, men hade sedermera på tillfrågan derom återtagit denna förmodan, sedan han haft tillfälle fråga sonen. Domh. Då Låstbom satt vid bordet i matsalen låter det väl ej gerna förklara sig att någon främmande person skulle kunnat hålla på att stöka i den så närbelägna garderoben, utan att Låstbom skulle hört det? . Låstbom. Den personen skulle väliså fall kunnat gått före mig in och hade kanske gått genom fönstret. När elden var släckt gick jag omkring huset och fann då två fönster öppna åt trädgårdssidan, af hvilka jag sjelf öppnat det ena för att derigenom utkasta sängbottnen. Å det andra fönstret, som tillhörde barnkammaren, var den nedre rutan sönder. Någon stund derefter träffade jag Sjögren och frågade då honom om han öppnat det fönster, som var sönder, men då han svarade nej härtill, yttrade jag att Edv. Edberg måtte ha gjort det. Längre fram på aftonen fick jag höra att Edberg heller icke öppnat fönstret. Glasbitarne till den söndriga rutan observerade jag också på aftonen, liggande innanför fönstret, men då gaf jag ej akt på om fönstret ännu var öppet. Domh. Hade Låstbom ej sjelf under dagens lopp varit i trädgården? Låstbom. Jag kan ej minnas det, men jag tror ej att jag den dagen var i trädgården. Jag tog Sjögren in i mitt rum på eftermiddagen och då visade jag honom att det syntes spår utanför det söndriga fönstret. Cederborg. Hur mycket halm fanns i garderoben och hvar förvarades i allmänhet hafrehalmen? Låstbom. Sjögren, som bar ut halmen, tog två gånger med händerna, så att det kunde ej vara så mycket. Hafrehalmen förvarades i den logen, som var belägen längst i norr af den vestliga logsträckan. (Logen utpekades af Låstbom å den planritning, som var framlagd å rättens bord.) Cederborg.. Detta förutsätter ått den illasinnade personen skulle vara bra hemmastadd för att kunna gå och -hemta halm från logen och bära in i stora byggningen och märkligt synes det äfven, i händelse han gått: genom , fönstret, att han ej utanför detsamma skulle spillt något? — Låstbom. När det talats om den här saken, så har det berättats att halmen skulle: ha burits i en säck. Cederborg. I så fall vore det önskligt att Låstbom uppgäfve sagesmannen. Låstbom. Jag kan ej såga hvem som sagt det, men det har talats derom. Låstbom redogjorde härefter ganska omständligt för hvad slags halm fanns i de särskilda 1ogarne m. m., ehuru han vid förhörets början sagt sig så sällan ha vistats på Ekeby, att han ej närmare kunde redogöra derför. På derom i följd af upplysningarna vid de föregående förhören framställda frågor, fick Låstbom redogöra för de ordalag, han begagnat, då han tyckts.ha velat aflägsnå Sjögren och hustru Edberg från brandstället sedan elden var släckt, och gaf dervid temligen undvikande svar, egentligen utgående derpå att han, sedan all fara var förbi, ansåg deras närvaro obehöflig,. Han vidgick den af vitnena förut afgifna berättelsen att han brutit sönder den ur garderoben framtagna stolen och lagt en del af densamma i köksspiseln och resten i kakelugnen. Låstbom gjordes uppmärksam på huru inkonseqvent han gått tillväga, då han lagt så mycken vigt på ått visa befallvingsmannen spåren utanför fönstret, men deremot ej velat låta någon se hvad som fanns i garderoben och genmälde härpå att han visserligen efteråt tänkt på denna omständighet många gånger och ångrat att han ej omedel bart låtit företaga undersökning, hvilket nog varit det bästa, men också hade han just af denna anledning efter den stora eldsvådan i Mars månad ej gifvit sig någon ro förrän brandstodskomitån ankommit till brandstället och företagit noggrann undersökfing. . På kronofogden Höks yttrande att Låstboms beteende härvid haft utseende af att han velat sopa an hvarje vä efter det märkliga tillbudet till eldsvåda, då han till och med bedt folket att ej nämna om hvad som händt, svarade Låstbom att han ej velat att det skulle blifva bekant att han hade. någon sådan ovän i församlingen, som kunde vara nog illasinnad att tillfoga honom en sådan skada och hvarföre hån tillsagt Sjögren att vid förhöret å Ekehy ej vara så omständlig sörande den första branden samt icke nämns så mycket am gardinen, kom sig endast deraf att ban var angelägen om att förhöret snart skulle blifva slut, så att han skulle få resa tillbaka till Stockholm, der hans hustru låg sjuk. Dessutom, tillade Låstbom, var hustru Edbergs berättelse i denna del redan till protokoHet intagen. På framställd fråga om Låstbom från Ekeby bortfört några effekter närmast före branden svarade denne, att han tillagt hustru Edberg att inskicka tvätt till Södertelje att derifrån afsändas med jernväg till Stockholm, men då hans hustru derefter sagt att detta ej behöfdes, hade han vid sin ankom till Södertelje påföljande gång tillsagt kusken Lundgren derom, men då hade denne samma dag haft kläderna med-sig, hvarföre de jemnades in hos en bekant i Södertelje och åter fördes ej sedermera till. Ekeby. (Forts. NINSNDEn EEE