Aftonbladet – 23 maj 1870, sida 3

Ixunna bhfva au courant des ajfaires och göra mina kalkyler. Jag kan gerna tala om hvarför verldsfreden är betryggad. Nu vet jag det. Från Frankrike har man under senare tider just icke haft att befara något fredsbrott. Kejsar Napoleon vill icke blanda sig i verldens kif och strid, alltsedan Nordamerika, det fördömdt demokratiska Nordamerika, som praktiserat stat utan ärftlig chef men med representanter — alltsedan Nordamerika bad fransmännen vara goda och laga sig ifrån Mexiko. Kejsaren vill icke stöta sig med Ryssland. Det visade han redan år 1856 och har sedan mångfaldiga gånger gjort om sina vänskapsbetygelser. Fråga Polen, om ni skulle ännu tvifla. Han vill ej heller stöta sig med Preussen. Sadova kan upplysa något om-den saken. Han har: aktat sig för att bedja Preussen hålla hvad det lofvade i Pragfreden. Han tycker icke om ett kungalöst Spanien, men vill icke störa freden genom att blanda sig i de spanska affärerna. Hvarför skulle han söka gräl med England? Icke blandar han sig mer i Italiens angelägenheter, blott garibaldisterna ej. blifva för svåra. Kejsar Napoleon har annat ätt tänka på. Han har kastat sig i armarne på landtmannapartiet och blifvit en empereur champetre eller, för att uttrycka. sig i kurialstil, empereur rural. En morgon sade han till prin sen: Napoleon, min son, i dag skola vi gå ut på landet och be bönderna att icke glömma bort oss. Det kan vara roligt att komma ut på landet litet. — Hvilken uniform skall jag taga på mig, pappa? frågade Napoleon IV. Du skall taga blus, min son Napoleon; svarade kejsaren, och träskor på fötterna skall du ha. Det är vår uniform för tillfället. — Och så gingo de uti Frankrike i blus och träskor, och resultatet känner man. Från det hållet har man ingenting att befara. för verldsfreden ännu på någon tid. Schneider bar numera till kejsaren högtidligt öfverlemnat folkomröstningsresultatet. Det gick icke så fort, som jag trodde i förra veckan, men saken blef densamma. I England såg det, kinkigare ut för kort tid sedan. Det var fråga om att qvinnorna skulle få rösträtt. Det är den der Stuart Mill, en radikal af värsta slag, en röd, en sansculott, en fruntimimerskarl, som från början kommit upp med alltsammans. Huru skulle det gå med verldsfreden, om fruntimmerna finge deltaga i valen? Lyckligtvis blef det ingenting af den gången. Faran är öfverstånden. All right ! Icke vill Preussen störa verldstreden. Det har fått. sin vilja fram, så der temligen fullständigt och behötver icke ett ögonblick tänka på att hålla hvad det lofvat. Med Frankrike gör Preussen -hvad det vill. Icke kan Österrike börja krångla ännu. Med Ryssland är Bismarck och hans Wilhelm I de såtaste vänner. Det var icke längesedan Rysslands sjelfherrskare. skänkte Wilhelm I storkorset af S:t Georgs orden — för den store monarkens militära förtjenster vid Sadova. Belöningen kom något sent, och det hade kunnat hända att Bismarcks Wilhelm I aflidit under tiden — han är 73 år — men bättre sent än aldrig. Ryssland tycker om att belöna militära. förtjenster, isynnerhet då dessa ådagalagts i inbördes krig. Kejsaren i Österrike har också storkorset af S:t Georgs orden. . Det-fick han såsom ganska ung redan af. Nikolans för slaget vid Raab, också under ett inbördes krig. Spanien stör icke verldsfreden, såvida det får vara i fred för Isabella, och hon har sin familjeekonomi atttänka på. I Portugal kunde det se betänkligare ut, . men ett pronunciamejtö af Saldanha är väl icke så ovanligt. Don. Joao, Carlos, hertig af Saldanha Oliveira e Daun-är. ev.:gammal prakticus.och har sedan seklets början öfvat yrket. Det är egentligen alldeles icke något att fästa sig vid. Fråga vicomte, Antonio da Cunha Sotto Mayor, skall ni få höra hvad han säger. Han känner Saldanha bättre än någon och lärer vara en af dennes mest. bepröfvade unga vänner. Då vicomte Antonio förstå gången : såg verldens ljus :hade Saldanha redan hunnit sina 50 år, och är alltså numera en i lifvets skola stadgad. man, hvilken visserligen kan tala vid några kompanier gardister att bjelpa honom störta en minister, men som ; sedan saken är färdig. aldrig ställer till krångel. Jag vill icke svara för yerldsfreden, i fall en Brik Sparre skulle i spetsen för några kompanier af Svea garde hafva störtat De Geerska ministeren, men med Saldanha kan det aldrig vara farligt. Och icke .kan jag väl tro att ministersrisen i Danmark inverkar på verldsfreden. Min gamle vän Fredriksen — jag lärdel. känna honom här i Stockholm på nationalekonomiska mötet år 1866 — är visserligen 0 skarp karl, isynnerhet då han har I. A: Hansen och Geert Winther vid sin sida, men an är ändu för upg att styra Danmark och l: äfven om han, genast. kom att intaga den plats, som hans svärfar Monrad en gång innehade, så är Fredriksen för det första icke biskop och för det andra är han näåtionalskonomy; och -sådanabruka -vara klokt-folk. Jag tror icke att det blir något farligt af i Kjöbenhavn, såvida kungliga teaterns vänner cke ställa till upplopp för att folkethinget j vill gifva mer än 100;000 rår till en ny eater. Den som sett det Kongelige Theater Kjöbenhavn, jag menar naturligtvis endast jelfva byggnaden, skall icke kunna aildeles callblodigt fördöma deltagarne i ett sådant upplopp. . Hundratusen är visserligen bättre in intet, men tillräckligt är detsicke. Då prinsessan Lovisa den 11 Augusti förlidet år: sjorde sitt intåg, i Kjöbenhavn, lät en dansk örfattare, Cabiro, teatern anropa furstinnan om hjelp, och teatern bad då bland annat: O kjere Prindsesse! Hör et Ord: Gaa ned en Dag i November I en af Slottets Vaaninger, hvor Man djervt for Friheden kamper. ) Gaa ned, hvor man flenger med Hug og Stik Discussionens Brende til Splinter, ! Send I. A. Hansen et venligt Nik Og smil lidt mildt till Geert Winther. Vind Balthasar ved ham at reekke din Haand Og Sören Kjzer ved din Tale, Formild Sofus Högsbros spartaniske Aand, Og viis Dig lidt venlig mog Zaklel Jag vet ej om kronprinsessan har tagit .eaterns sak om händer och smålett mildt vt Geert Winther samt sökt vinna Sören Kigsr och sjelfva Zahle. men i så fall har