Aftonbladet – 23 maj 1870, sida 2

Lagstiftande kåren i Frankrike har, bes tecknande nog, fått börja sin nya plebiscitära bana med att tjenstgöra som ett slags räknemaskin. Alla de vid omröstningen förda längderna ha nemligen blifvit till kammaren öfverlemnade, för att i hennes byråer genomgås och granskas. Detta Marstrandsarbete har upptagit de franska lagstiftarne öfver en vecka, och först förliden onsdag kunde de nio byråerna genom sina referenter afgifva berättelse om verifikationsarbetet. Under pågående session verkstäldes nu hopsummeringen, och det befanns ått antalet af ja i:hela landet jemte Algier uppgår till 7,330,142, och af nej till 1,538,825. Antalet kasserade sedlar utgjorde 112,975. Resultatet proklamerades ej, såsom vanligt, af någon särskilt utsedd referent, utan af kammarens president, hr Schneider sjelf, som derpå förklarade, att det franska folket således antagit det föreslagna plebiscitet. Vid denna förklaring reste sig vid pass två tredjedelar af kammarens ledamöter och utbröto i ett skallande Vive I Empereur! Jules Simon: begär nu ordet och uppstiger i tribunen. Han håller i handen en af venstern uppsatt protest, som hah ämnar uppläsa. Under ett starkt oväsende; häftiga utrop och afbrott från högern, börjar han med att uttrycka sin förvåning att presidenten sjelf uppläst det resultat man nu kungjort. Han hade trott att en generalreferent skulle utnämnas, och att man då skulle, om man funne det nödigt, kunna framställa sina anmärkningar mot berättelsen i sin helhet. Vid dessa ord utbryter majoriteten ånyo i ett döfvande buller, som gör det omöjligt att höra talaren. Isynnerhet utmärka sig i detta hänseende yttersta högerns -enfants perdus, såsom Dugue de la Fauconnerie, Clement Duvernois m. fl, Jules Simon vänder sig nu till presidenten, men denne förklarar att omröstningsresultatet är faststäldt och att några anmärkningar deremot ej kunna tillåtas. Talaren anstränger. rösten för att göra sig hörd, men bullret och oväsendet bli nu så döfvande, att sjelfva de straxt bredvid honom sittande snabbskrifvarne måste lägga ifrån sig pennan, emedan de ej kunna uppfånga ett enda ord. Simon begär då, att kammaren skall afgöra om hon vill fråntagå honom ordet. . Man voterar med uppstigande och qvarsittande, och två tredjedelar uttala sig för öfvergång tilldagordrningen.Endast 70 å 80 ledamöter, venstern och venstra centern, rösta för ordets frihet. Några rop af Vive lIempereur!, höras nu ytterligare, men besvaras af Aragos kraftiga stämma med ett dånande Vive la nation! Dermed slutar sessionen. et på detta sätt verificerade resultatet frambars i förgår till kejsaren aflagstiftande kåren med sin president i-spetsen. Ceremonien försiggick i Louvrens tronsal, i det närmaste förmodligen efter det vanliga formuläret vid dessa tillfällen, då kejsardömet utvecklar hela sin. ståt. Af kejsarens dervid hållna tal har fojeprafen bragt oss ett sammandrag. Han lofvar der med moderation begagna sig af sin seger och ej: afvika från de liberala reformernas väg: Någonting verkligt nytt är löftet att kejsardömet nu på allvar skall taga ihop -med folkundervisningens lyftande och genomförande af decentralisation i förvaltningen. Ingenting kan gerna låta mera hugnande. Det är Frankrikes båda verkliga botemedel, i jemförelse, hvarmed alla andra endast äro palliativer. Aterstår blott att se huru kejsaren och hans minister inlösa:. dessa vackra löften. , Underrättelsen om Bancels död har visat sig vara förhastad. Den berömde deputeraden af venstern ligger ännu farligt sjuk i sin hemort Valence, men man har dock ej uppgifvit hoppet om hans vederfående. Den småsinnade förvisningsdomen mot italienaren Cernuschi har äfven. bland regeringens egna anhängarne inom pressen mött ett så bestämdt ogillande, att hon nu sett ed nödsakad att taga tillbaka hela åtgärlen. Domstolsundersökningen i komplottoch attentatmålen har fått ett nytt uppslag derigenom att Verdier, på hvars förmenta bekännelse hela anklagelsen hufvudsakligen hvilade; frivilligt instält sig. Han förnekar på det bestämdaste att ha afgifvit de meddelanden som i generalädvokaten Grandperrets berättelse läggas honom i munnen. Från Madrid hade en deputation afgått till den gamle i Logröfio bosatte Espartero för att förmå honom att mottaga den spam ska kronan. Han hade dock; under hänvisning till sin ålder och sin saknad af bröstarfvingar, bestämdt afslagit anbudet, och NES NG TNE ALE VEN