Aftonbladet – 19 maj 1870, sida 3

Då hon återkom på onsdagsförmiddagen, vid hvilket tillfälle hon jemväl qvardröjde till framemot middagen, hade Eriksson frågat henne, om hon hemtat brefvet, hvarpå hon svarat nej, förklarande sig hafva gått till Walhalla och der uppehållit sig en kort stund. På onsdags e. m. hade Eklund åter besökt Eriksson, och då hon slutligen omkring kl. 6 eller !,7 begaf sig bort, hade hon åter talat om sin afsigt att hemta bref. Det var, såsom man vet, då hon begaf sig till det möte med Montan vid hvilket det hemska brottet föröfvades. Vittnet Ulrika Amalia Ekström, som vid förra rättegångstillfället berättade, att hon skulle på tisdagen och onsdagen den ifrågavarande veckan ha hört Josefina Eklund omtala att hon väntade en ring och ett ur från sin fästman, men befanns oredig och vacklande i sina uppgifter och af denna anledning skulle i dag ånyo höras, sedan hon fått tid på sig att närmare öfvertänka hvad hon verkligen hade hört, var äfven i dag tillstädes, och hennes uppgifter öfverensstämde hufvudsakligen med Lovisa Erikssons, men hade icke samma redighet och bestämdhet som den sistnämndaås, enär Ekström fortfarande hade svårt att säga hvad hon hade sjelf hört Eklund yttra eller hvad hon sedermera hört Eriksson omtala. Den anklagade bestred fortfarande att hon hade haft för afsigt att bestjäla den okände, på hvars afdagatande hon rufvade,, såsom hon sjelf yttrade sig. Hon upprepade för öfrigt sin förklaring, att om hon funnit att den okände velat uppfylla de löften han gifvit henne, så skulle hon ha afstått från mordplanen. Häradshöfding Staaff, som äfven var närvarande vid dagens förhör såsom ombud för Montans familj, tillkännagaf att han icke vidare torde blifva i tillfälle att öfvervara ransakningen, genom hvilken han emellertid ansåg Eklund redan vara öfvertygad om att hafva gjort sig saker till uppsåtligt mord. Målet uppsköts ånyo för protokollsjustering och ännu några personers hörande. — En bedragare vid namn Fredriksson, skrifves det från Norrköping, har en kort tid uppehållit sig här i staden och dertnder lyckats lura åtskilliga personer. Han anlände hit från Stockholm med ångskonerten L. Torstensson, der han ej lärer betalt någon passagerareafgift, bodde sedermera dels å stora hotellet och dels hos fru Bor6n, från hvilket sistnämnda ställe han rymde kl. 4 en morgon, tog skjuts på gästgifvaregården till Åby, der ban inväntade bantåget och for med detta vidare. Personer, som han lyckats bedraga, hade emellertid anmält förhållandet till polisen, som telegraferade efter F., och derigenom har man lyckats återfå en del af de saker, han tillnarrat sig. Hos en handlande härstädes varhan en dag inne och på kredit köpte varor för omkring 80 rdr, under uppvift det han vore filosofie kandidat och bodde å stora hotellet, dit han begärde att artiklarne måtte sändas. Det bud,som skulle å hotellet aflemna och emottaga petalning för dessa varor, fick döck vänta iflera timmar, utan att någon filosofie kandidat lät höra ft sig, hvarföre varorna ej aflemnades. — F. var ill sina lefnadsyrken en riktig kameleont ty utom ilosofie kandidat, uppgaf han sig vara en baron Adelkrona, att han vore anställd vid konsulatet i Havre m. m. Hvarthän F. ställde sin färd för att vidare utöfva sina finansoperationer, är oss obearit, emedan hamn lärer köpt biljett till Stockholm, nen, för att vilseleda vidare efterspaningar, under rägen gått af och tågit en annan kosa. — Falskmyntare. Kalmar den 16 Maj. Polisen hade å Ölandsbron i lördågs anträffat mjölnaren Peter Petersson från Quilla i Thorsås socken, unler det han gjorde försök att hos en mänglaraka 1tprångla en falsk dansk riksbanksdaler. Petersson upptogs på polisvaktkontoret, der han undersick visitation, och befanns innehafva 8 st. mynt Vf nämnde valör. Mannen blef häktad och förvassad till celfängelset. RON RRSVARESSESITSSPEIIE