Aftonbladet – 19 maj 1870, sida 2

godt... jag är god vän med dig, och du är od vän i familjen, och mera kan platt inte behöfvas för att jag skall blifva såsom barn i huset. När vill du presentera mig? Tag inte så för afgjordt, att jag ämnar göra det. Aha, du är rädd, att jag ska slå dig ur brädet. Du har alltid varit en försigtig kurre, Kristoffer. Men bort med sådant och låt oss nu göra upp en ärlig täflan,-en hederlig tvekamp. Du för mig in i huset, och så få vi se hvem lyckan gynnar. I nödfall kan jag kanske nöja mig med den nådiga fru mamma Under det att dessa ord vexlades, hade doktor Fabian börjat bläddra i några papper; men, att han dock emellanåt Jånade örat tll hvad som sades, kunde man se af vissa rörelser i hans fina, bleka ansigte och af det sarkastiska småleendet kring hans tunna läppar. Huru gammal är den här hänförande arftagerskan? sade han plötsligt och vände sig emot löjtnant Kristoffer. Jag tror,, skrattade denne, att vår doktor börjar finna, att det kan löna mödan att intressera sig för de nya grannarne. Jag vet inte, om jag gjorde klokt i att berätta saken. Men får gå! Arftagerskan är nyss fyllda sexton år. Inte mera,, sade Max. Då är det verkligen alls inte omöjligt, att medren kan blifva en ganska god nödfallspris. Håll dig du till henne då, skämtade doktorn, så skall jag tänka på, om jag tycker det verkligen lönar mödan att bryta en lans med Kristoffer för flickan. Jag blir helst ensam i mina eröfringsförsök, menade Kristoffer. I kunnen båda två bocka er för fru mamma. Den Hedern afsäger åtminstone jag mig