Aftonbladet – 17 maj 1870, sida 2

akt och mening att återföra henne till Frankrike; Emily bedyrade deremot, att hon på inga vilkor ännu ville fara hem, att alla ångbåtar, som gingo tvärs öfver kanalen, ej hade kraft nog att draga henne med sig; hennes mamma ämnade tillbringa någon tid vid Brighton eller Scarborough och med henne ville hon resa. Hon behöfde sköta sin helsa likaväl som andra menniskor. Lady Chandos fann sig befogad att framträda till den stackars äkta mannens hjelp; han var synbart så sjuk och kraftlös, att hennes deltagande väcktes. Det första hon bad honom om, var att lägga sig till sängs; sedan han återhemtat sina krafter, skulle de vidare afhandla hvad som var att göra. Monsieur de Mellissid var i verkligheten alltför sjuk att sätta sig emot detta bud; icke heller hade han någon lust dertill; efter hans brådstörtade resa från Paris, syntes honom en god bädd som ett himmelrike. De båda makarne och lady Chandos lemnade rummet och strax derpå kom agenten, mr Dexter, gnidande sitt upphettade ansigte med näsduken som vanligt. — Visst icke för att vädret var varmt den dagen, men de nyheter han medförde voro så mycket mer echaufferande. Mr Edwin Barley hade rest! Hans betjent hade kommit till agenten med liqvid för ett års hyra och underrättelse att hans husbonde ej vidare skulle komma att begagna bostaden. Mr Dexter kunde få göra dermed hvad han behagade. Om någon husröta vore att anmärka, för hvilken mr Barley lagligen kunde göras ansvarig, skulle den af honom betalas, om räkningen skickades till Oaks. År han borta, säger ni, Dexter? utbrast sir Harry. Rakt borta, sir, med pick och patk!)