Aftonbladet – 16 maj 1870, sida 3

jkupong med motsvarande nummer i sitt va I register. Dessa kontramärken förvaras fi att vid möjliga rättegångar om valet kunr tjena till dokumenter, men hvarvid enda: domrarne få taga kännedom om dem. Sijelfv valsedlarne insändas till öfvervalförrättaren hvarje krets och sammayvräknas af honon hvarefter resultatet tillkännagifves. Kandi daterna. ega rättighet att genom ombud öf vervaka hela valet för att förhindra eller an gifva möjligen skeende kränkning af hemlig heten. Förslaget förbjuder vidare att be gagna värdshus och källare på valdagen fö valkomitternas sammankomster samt förkla rar alla extra utgifter af en kandidat olag liga; kostnaderna för valet läggas dock ick på kommunerna eller staten, utan drabb kandidaterna, Mot detta bibehållandeaf de gamla bruket uppstod mycken opposition frå den liberala sidan; åtskilliga medlemmar vor icke heller belåtna med det föreslagna förfa randet vid omröstningen, utan begärde et enklare sätt. Leatham vägrade derföre at till förmån för regeringens förslag återtag: den motion, han i samma ämne inlemnat Första läsningen af regeringsförslaget bevil jades, och den andra utsattes till den 30 den nes. En annan vigtig fråga diskuterades dage derpå i underhuset. V. Lawson väckte nem: ligen motion att förbjuda opiihandeln mellar Ostindien och Kina. Det hufvudargument hvarpå motionären stödde sitt förslag, var att politiken icke får godkänna hvad mora len förkastar, Diskuterad ur denna synpunkt fann motionen varma anhängare; men då d kommersiella förhållandena kommo med i spe: let och det visades, att förbudet att odle vallmo i det Himmelska riket skulle medföra en förlust af 8,000,000 för den indiska budgeten, lyckades det Grant Duff, understödd af Gladstone, att få motionen lage till handlingarne med 104 röster mot 92. Lord Russell förde för några dagar sedar ordet på de britiska och utländska skolornas årssammankomst. Han begagnade dervid tillfället att yttra några ord om den undervisningsbill, som nu väntar på afgörande i underhuset: Han gillade flera artiklar deri, synnerhet dem, som handla om inrättande a; skoldistrikter och införande af grundsatsen avt lokala afgifter skulle få uppbäras till skolornas underhåll. Men ehuru han förklarade sig vara emot katekesoch!annan dylik undervisning, kunde han ej godkänna er follkomlig lekmannauppfostran, och om detta system antoges af underhuset, skulle han vägra sin sanktion, då billen kom till öfveruset. Allgemeine Zeitung. meddelar ordalydelsen af !den depesch, som grefve Beust rörande kyrkomötet utfärdat till grefve Trauttmansdorff i Rom. Depeschen blef till en början endast uppläst, men då oriktiga utdrag offentliggjordes, meddelades den sedermera skriftligen. Vi anföra ur densamma följande ställen: Den, hållning, som en aktningsbjudande minoritet inom kyrkomötet intagit, en minoritet, som består af prelater från de på samna gång mest upplysta och katolicismen mest illgifna länder och i hvilken vi med -tillredsställse se det österrikisk-ungerska episkovatets berömdaste namn uppträda, har tillåtit oss att tro på ett med: våra önskningar nera öfverensstämmande slutligt resultat än le första manifestationer, som kommo tiil vår cunskap. Denna förhoppning är väl ännu icke kingrad, och ers exceillens senaste berätteler innehålla till och med, att de moderata deerna småningom vinna terräng. Emellerid ingifva.-oss symptomer, hvilkas-betydelse i icke kunna misskävna, allvarliga bekymner. De visa i sjelfva verket davilvelaktigt, tt i kyrkans högsta sferer fortfarande råder n uttalad riktning att icke allenast icke anaga, utan till och med icke tåla den frihet, om vi begära för staten i allt hvad som illhörden borgerliga lagstiftningen. Vi veta cke, om det skall lyckas denna tendens tt besegra den opposition, som hon sjelf rammanat inom kyrkomötetssköte; men ennes tillvaro, den källa, ur hvilken hon: tgår, det bistånd, hon finner, och den ihärighet, hon visar, kunna med allt skäl oroa s3. Den allmänna meningen uppröres icke utan käl öfver vissa manifestationer, hvilka, ehuru e blott äro förslag, skulle, om de blefve satta verket, bilda ett oöfverstigligt svalg mellan yrkans lagar och de lagar, som styra fleralet af de nuvarande statssamhällena. Denna äras annalkande är nog för att djupt uppöra sinnena, . och den kejserl. regeingen: skulle icke uppfylla sina pligter, om on icke af ömhet om andras frihet försökte öja sin röst och påpeka det onda samt örhindra dess följder, så vidt det står i henes makt... Den k: k. regeringen måste förehålla sig att, alltefter som innehållet gör et nödvändigt för henne, förbjuda offentggörandet af hvarje dokument, som kräner lagens majestät, och hvar och en, som fverskrider ett dylikt förbud, skall inför andets !domstolar vara ansvarig för sina andliogar. Vårt samvete nödgar oss redan u att visa dem, som vederbör, de allvaramma, men oundvikliga följder, som antaandet af sådana dekret af kyrkomötet som e, på hvilka jag fäster eders exc:s uppmärkamhet, skulle ha.