Aftonbladet – 16 maj 1870, sida 3

korrespondent till en tysk tidning, Pari Voyous,. Skandalen började klockan 8 F aftonen i Faubourg du Temple. Trots Se neprefekturens demolerande verksamhet, finne i denna stadsdel ännu en ordentlig labyrin af små, trånga gator som äro särdeles lämp liga för Voyous operationer. Jag begagna ordet Voyou, emedan det är verkligen oöt versättligt. Det betyder på en gång lymmel gatpojke samt en person som, utan att pre cis vara tjuf af yrket, dock när tillfälle er. bjuder sig ej är så noga med skilnaden mel. lan mitt och ditt. Allt detta med en till. sats af parisfiness utgör voyown. Herra voyous voro således på sin post och roade sig i dag återigen med uppförande af fyr: barrikader på Rue S:t Maur och Rue Fontaine. Trupperna från den i närheten belägna kasernen Prins Eugene, som gjort sis bemärkta genom sina många nej på plebiscitdagen, (de gåfvo nästan lika många ne som ja) beordrades att fördrifva orostiftarne Soldaterna visade snart, att dessa groft misstagit sig om de räknat på deras sympatier som röstat nej. Barrikaderna blefvo på det skyndsammaste tagna och några af upprorsmakarne svårt sårade. Tisdagsaftonen inträffade den bedröfliga händelsen, att befälhafvande officeren för vakten på Place Chåtean dEau fick sin arm krossad af ett revolverskott, afskjutet af en fanatiker som trängt sig fram ur hopen. Soldaterna ville i sin förbittring skjuta ned honom, men hindrades af den sårade. Han blef straxt derefter gripen af polisen. Stämningen mellan soldaterna och folket var för öfrigt den bästa och hjertligaste, och öfverallt hvar de tågade fram helsades de med entusiastiska Vive Farmeel, Utanför Luxembourg såg man till och med folket tränga sig in mellan lederna och erbjuda sig att bära soldaternas packning. Det afböjdes dock, men under hela återmarschen genom Paris följdes truppen af folkskaran. Att utgången af omröstningen bland armån gått kejsaren djupt till sinnes säger sig sjelf. Det är en ej så liten qvantitet malört i segerbägaren. Med vanlig klokhet har han dock genast sökt reparera skadan. och med de medel som bäst lämpade sig för tillfället. Jernhanden, om hvilken Segur dAguesseau talade i sevaten, hade denna gång sammetshandsken på. Först en skrifvelse till marskalk Canrobert, hvari kejsaren, trots de löjliga och absurda ryktena om motsatsen, förklarade sitt förtroende till armen vara orabbadt, ord. som marskalken skyndade sig att sätta på orderna. Sedermera gjorde krigsministern, efter en längre rådplägning med kejsaren, civilklädd ett besök i kasernen Prins Evgene, der det oppositionella tänkesättet mest gifvit sig tillkänna. För det här liggande 7:de linieregementet höll han ett litet tal, som.på truppen skall ha sjort ett godt intryck. Dagen derpå kom kejsaren sjelf, äfven civilklädd och åtföljd af kejsarinnan, till kasernen och visade sig mycket fryntlig mot de radikala bussarna. Att kejsarinnan genom sin älskvärdhet ej örsummade att göra les vieux moustaches, 1elt veka om hjertat, säger sig sjelf, och rid bortfarandet helsades de båda med enusiästiska Vivel Gardesvoltigörerna, som j hållit sig alldeles fria från den demowratiska smittan, blefvo äfven föremål ör dessa cajoleripgar. I bottenvåningen vf Toilerierna, der truppen vär inqvarterad, sjorde dem kejsarinnan ett besök och bjöd rela truppen på kaffe. Om hon äfveh med gen hand serverade dem , förmäler dock ej verättelsen. Österrike har knappt fått en ny krigsninister förrän denne redan sett sig nödsasad att begära sitt afsked. Det har nemlisen kommit i dagen sådana drag ur f. löjtanten baron Widmanns föregåenden, att egeringen måst kasta honom öfverbord. Unler sitt garnisonslif i en af Steyermarks stäler hade han utinärkt sig genom sitt råa fversitteri mot den borgerliga, klassen och ör ett mot en restauratör begånget öfvervåld lifvit afskedad från regementet. Att en sålan man kunnat bli utnämnd till minister har hela Österrike väckt på en gång den störta. förvåning och den största förtrytelse. Den 9 dennes upplefde förkämparne för tt förbätfradt sätt för parlamentsvalen i .ngland den triumfen att se regeringen sjelf å deras önskan om sluten omröstning till vötes. Förslaget inlemnades: i;underhuset af eneralpostmästaren, markisen af Hartington, kväl icke iskraft af sitt ministeriella emete, utan såsom f. d. ordförandei ett parla1entsutskott, som hade att undersöka valättet.. Med få undantag har regeringen adoperat detta utskotts förslag. Att börja med öreslog Hartington afskaffandet af valet geom handappräckning, hvilket mycket ofta ifvit anledning till farliga tumult och låter en råa pöbeln uppträda i sin sämsta skepad. I stället för detta offentliga val skulle et nu bli, såsom talaren uttryckte sig, tt privatval.. Valförrättaren utsätter dag ch timme, då skriftliga kandidatförslag, unertecknade af kandidaten. sjelf och tio valnän, kunna inlemnas till honom. Kandidaen måste dervid sjelf vara tillstädes, åtföljd f två valmän. Om inom den: bestämda tien icke flera kandidatförslag inkomma, än let finns lediga underhusplatser inom valretsen, så är valet fullbordadt, och kandiaterna förklaras af valförrättaren vara unerhusmedlemmar. Uppträda flere kandidaer än platser äro att tillsätta — hvilket är et vanligaste — så afgöres saken genom omöstning, hvilken nu skulle bli sluten, Nödändigheten satt föröka vallokalernas antal ar regeringen insett; i hvarje sådan skall en isittande valförrättare leda valet. Valmanen erhåller af valförrättaren er: sedel, på vilken de anmälda kandidaterna äro uppörda, utstryker deras namn, på hvilka han j vill rösta; och inlägger sedeln i en urna. alförrättaren har på förhand från valsedeln frifvit en kuponz, hvilken likasom sjelfva seIn bär en fortlöpandenummer, och förser denna SEKRETESS SNETT ORT ECDC EIN