Aftonbladet – 16 maj 1870, sida 3

;i nyadt; liksom jätten, jordens son, har de i I återfått alla sina krafter vid beröringen mec Alden allmänna rösträtten. En ny ungdon Il börjar. Må man ej vidare äfventyra: henne genom en ädelmodig och dåraktig slösaktighet, och må man väl komma ihåg att det ges vissa partier som man blott spelar er gång. De andra bonapartistiska tidningarns äro visserligen ej så frispråkiga som detts husets enfant terrible,, men de dölja ej sir åsigt, att det är kejsardömet och ärftligheten som segrat. Med dessa triumfsånger blanda sig varnande röster, som spela den romerska slafvens . roll bakom triumfatorns rygg och erinra ho-Jnom om hans dödlighet. Det är de moder Irata tidningarna, som lånat regeringen sitt flstöd, och främst bland dem Journal des Debats. T Alla betona de starkt att det är de af kejI sardömet adopterade liberala principerna som segrat. Alla erkänna de omöjligheten att gå tillbaka. Försöket med ett direkt vädjande till folket, säger Debats, har lyckats denna Igång, emedan det gjordes i framätskridandets i och frihetens namn; den dag man vore nog Joförsigtig att göra det i despotismens och Ireaktionens namn, skulle det sannolikt misslyckas. Det vore i alla händelser obetänksamt att ånyo utsätta oss för kriser sådana -Isom den vi. nu genomgått. Vi ha nyss voterat ett plebiscit. Låtom oss hoppas. att Iman ej på mycket länge skall förelägga 0ss några flera. De demokratiska tidningarne af den praktiska skolan, såsom Sigcle, Avenir National, Temps, se i resultatet endast en uppfordran att kraftigare arbeta på upplysningens spridande bland massorna samt att bestämdare än hittills frånsäga sig all solidaritet med de fantaster af yttersta venstern som på den senaste tiden flera gånger så svårt komprometterat frihetens sak. Omröstningen af dep 8 Maj, säger Sigole, ställer oss, sä att säga, åter på var utgångspunkt. Vi måste återupptaga vårt arbete der det befann sig då det törsta uppvaknandet af den allmänna opinionen 1860 tvang den personliga makten till sina första eftergifter... Och för att börja med den rätta början och ej förlora oss på ofruktbara afvägar, låtom oss genast göra den. allmänna undervisningen. afgiftsfri och obligatorisk, samt undervisningen genorn boken, tidningen, ordet, till vårt hutvudsyfte, Detta är den fasta grund hvarpå vi skola uppbygga framtiden... Det tillkommer oss, liksom våra medbröder af den demokratiska pressen, liksom den parlamentariska venstern, att upplysa sinnena:och gifva dem. den mognad, att när en annan gång. de offentliga mötena öppnas, fantastiska talare ej längre skola kunna finna sympatier hos massorna och ej längre ha makt att uppskrämrnåa de rädda själarne. Låtom oss ej förlora modet. Låtom oss -utan otålighet, utan våldsamhet, i öppen. dag och.genom. lagliga medel törbereda vår revanche, Låtom. 085, med ett ord, eröfrå den allmänna rösträtten! Times — för att äfven anföra, ett omdöme af den engelska pressen — ser i resultatet ingen anledning att förändra sin tanke om hela-omröstningen. Plebiscitet, säger tidningen, varen blunder, från: början till slut. Man kan fråga. mycket litet. efter de möjliga följder detta votum kan ha för kejsaren sjelf; ty han är stark nog att taga vara på sina egna intressen. Men, oberoende af: all personlig eller dynastisk hänsyn, utan att fästa. .sig. vid blotta styrelseformer, kan man ej utan onda aningar tänka på det breda, alltmer sig vidgande svalget mellan de särskilda klasserna af den franska befolkningen, på den ständigt, om också i tysthet, pågående kampen mellan städernas och landsbygdens intressen, på det sträfvande till samhällsupplösning. som visar sig.i destora centrerna och som endast motvägesaf de mera slöa dcH passiva än konservativa instinkterna hos landsbygdens: befolkning och endastshålles i. schack af: en väpnad styrka ochen kompakt administration, som uttömma en stor och högsinnad nations tillgångar, på samma gång de krossa hennes friheter... Soldater och bönder! Soldater-på bulevarderna, bönder vid ormröstniogsurnorna, måste dessal vara en fransk suveräns lifvakt och. kom-! mittenter? Januari lofvade någonting bättre. Eu era som stod i bättre öfverensstämmelse . med det nittonde seklets framsteg hade blifvit invigd. Vi tro dock-ej att en återgång till de åsigter som för fyra månader sedan gjorde sig gällande ännu är omöjlig; vi hoppas tvärtom att det snart skall befionas.vara en nödvändighet. Det ligger i alla.partiers — alla ordningens och fribetens sak tillgifna partiers — intresse att detta olycksaliga lebiscit blir glömdt och; om möjligt, förlätet, att all tanke på experimentets förnyande i framtiden helt och hållet uppgifves. Kejsaren har erhållit en lexa, hvars intryck ej snart skall utplånas, och de bourbonska och orleanska monarkernas exempel äro ingen uppmuntran för en fransk herrskare som skulle kunna känna sig frestad att hellre låta sig. brytas än böjas. Plebiscitet har, som vi redan af telegrammerna känna, ej blifvit utan sitt efterspel. Två af Paris förstäder, Belleville och Faubourg du Temple, ha två aftnar å rad, måndagen och tisdagen, varit sceher för oordningar; barrikader bygdes, starka. folkskockningar egde rum och trupperna måste inskrida. Den ! första aftonen voro de endast af obetydligare art och ordningen blef snart återstäld, men tisdagen reste sig i ett nu i flera olika delar af Faubourg du Temple barrikader af ompnibusar och bjelkar, som först efter någon strid kunde tagas af trupperna. Men äfven denna gång gjordes intet ällvarsamt motstånd... Om anstiftarne af dessa lika dåraktiga som brottsliga uppträden, som med en mun fördömas af alla nyanser af den ;demokratiska pressen, sjelfva Marseillaise ej ens undantagen, sväf-! var man i fullkomlig okunnighet. Orostiftarne utgjordes till.stor del af gatpojkar och löst folk. Först andra aftonen sågos äfven l: FARA me ev