Aftonbladet – 16 maj 1870, sida 3

allar dem, jag bör ånyo upprepa mina böer och löften. Besynnerligt! då jag nu värmare tänker på saken, vet jag ej om jag vågonsin har gjort dig ett formligt anbud. Miss Hereford, jag lägger mitt hjerta och min hand för edra fötter. Vill ni göra mig len äran att bli min maka? Dels af ledsnad, emedan han med skämt apptog mitt så högst allvarsamma yttrande, och dels — eller egentligen — emedan sällheten gjorde mig stum, dröjde jag så länge med att gifva ett svar,-att han sjelf fani sig befogad taga det från mina läppar. Med lågande kinder och högt klappande hjerta skyndade jag uppför trappan, för att hinna kläda mig till middagen, och hade i brådskan nära på stött emot lady Chandos, som just i detsamma kom ut ifrån östra flygeln. Hennes åsyn förbytte min. sällbet i smärta, ty jag hade aldrig erhållit någon försäkran af honom, att hon skulle gilla det val han hade gjort; Jag skyndade in i mitt rum och stod der vid den öppna dörren, tills hon hunnit förbi: att stänga den midt för hennes ögon gick ej an. Men i stället för att passera, kom hon in. Medan jag böjde på hufvudet till en stum helsning, lade hon sin hand på min axel och jag nödgades derigenom se på henne. Då jag gjorde så, med minne af hvem som just nyss hade kysst mina läppar, och fullkomligt oviss, som jag var, huruvida lady Chandos ville och kunde godkänna mig som en dotter; bör det icke förvåna någon att jag darrade och åter nedböjde mitt hufvud. Det är således du, mitt barn, som skall bli min sonhustru? Dessa ord uttalades icke i vrede och högmod, men i öm och moderlig kärlek. Då jag blickade upp, läste jag, samma språk i hennes ögon, liksom jag tror att hon kände