Aftonbladet – 16 maj 1870, sida 2

vit besluten i afseende å elementarundervisningen, ehuru affattad i sådana ordalag, att den blott kan anses innefatta en antydan derom, att riksdagen icke är belåten med det nuvarande tillståndet. I lagstiftningsväg har ingenting märkligt blifvit uträttadt. De förslag som blifvit väckta, såväl om revision af strafflagen, som om vissa förändringar i civillagen, äsyftande att sätta densamma mera i öfverensstämmelse med tidens anda i afseende å flere vigtiga sociala förhållanden, hafva alla blifvit förkastade. Till företeelser, karakteristiska för riksdagen, hörer för öfrigt, att jernvägsstriderna vid densamma intagit ett mera framstående rum än vid något af de föregående riksmötena under det nya statsskicket. Vår uppfattning af deras resultat med hänsyn till sträckningen af norra stambanan är våra läsare väl bekant, likaså vår åsigt om den ställning, som regeringen intog till detsamma: Vi ha icke kunnat anse hvarken det nämnda resältatet för landet lyckligt eller regeringens nyss antydda förhållande till det slutliga resultatet vara egnadt att höja hennes anseende. Vi dela icke heller de åsigter, som slutligen gjorde sig gällande med afseende å den formella behandlingen af frågan om norra stambanans spårvidd och byggnadssätt, men vi bysa likväl den förhoppning, att 1870 års riksdag skall i alla händelser komma att, såsom ett bland sina bästa resultater, medföra en impuls till något större sparsamhet vid statens jernvägsbyggnader än som hittills iakttagits. Såväl i trontalet som i talmännens afskedsord både på rikssalen och i plenisalarne berördes den vigtiga frågan om det förhållande, i hvilket den åt riksdagarne utmätta arbetstid står till förekommande frågors behandling. Detta är ett ämne som väl förtjenar en särskild betraktelse, och vi anhålla derför att få till detsamma återkomma och att i sammanhang dermed äfven få beröra de partigropperingar, som: vid riksdagen företett sig, och de bidrag riksmötet kan anses hafva lemnat till lösningen af de konstitutionella problem, som det nya statsskicket fört med sig och bland hvilka regeringen: ställning till representationen naturligtvis intager det främsta rummet.