Aftonbladet – 14 maj 1870, sida 3

En egendomlig anblick gåfto Tuileriert t Hela trädgården var höljd i djupt itörk t) Man såg endast genom gallerportarna svar t massor, som tycktes bestå af soldater, o på murarna, som omgifva Tuilerieträdgårde -stodo på hvart tionde steg skyltvakter. I 1 jag färdades fram längs flodsidan, gick ju tI ronden. En öfverste, åtföljd af en officer me Jen lykta, visiterade hvarenda vakt och tyci .tes anbefalla honom den strängaste uppmärk . samhet. Sjelfva palatset var rikt upplys ) Hvarje ögonblick kommo eller afgingo vagns och estaffetter. Utom den vanliga garnisone befanno sig der 600 gardesgrenadierer, 150 å 2000 gardesvoltigörer, 2 linieinfanterirege menten, kejsarinnans dragonregemente oc ) motsvarande styrka artilleri. På eftermid dagen hade kejsaren haft långa samtal me krigsministern, marskalk Canrobert, öfver kommendant i Paris, polisprefekten, Ollivie samt inrikesministern Chevandier. I Tuile rierna erhöll man hvar tionde minut under rättelse om omröstningens ställning. De dit skickades icke blott från polisoch Seine: prefekturerna, utan äfven från den stor: plebiscitkomiten. KI. 1 på natten kom Seine. prefekten Chevreau till Tuilerierna för at meddela det definitiva resultatet af omröstningen i Paris, och först kl. 2 gick kejsarer till hvila, sedan polisprefekten meddelat honom att lugnet ingenstädes vore hotadt. Timess korrespondent meddelar en utförlig berättelse om slutakten i det blodiga dramat vid Marathon. Till de redan bekanta underrättelserna tillägges deri bland annat, att barditerne aftågade till Oropos i en soldattrupps åsyn, till bvilken de ropade: Vi känna er instruktion. Vi äro alla bröder, och I fån icke göra oss något ondt. Påskdagen (den grekiska palmsöndagen) togo de fångarne med sig i kyrkan vid hamnen Oropos. — Till sitt lifsuppehälle togo de bort en mängd får från röfvareanföraren Spanoss slägtingar. Vid truppernas antåg den 21 April läto-banditerne underrätta de kommenderande officerarne, att de ämnade begifva sig till Sykaminos på andra stranden af Asopos. Hvarföre man då tillät dem göra denna rörelse, men sedermera ändock anföll dem, är svårt att säga. Efter att ha gått öfver Asopos, stötte bandet vid Delisi på väg till Sykaminos på betydliga truppsamlingar. De skickade kuriren Ålexandros för att göra sig underrättad, hvarför man spärrade vägen för dem, och då denne icke återvände, delade de sig i två afdelningar för att söka undkomma. Den ena under Chrestos Arvanitaki skulle med fångarne Lloyd och Hervert bryta sig igenom till Sykaminos, under let att Takos Arvanitaki skulle till venster ringgå trupperna och försöka komma till Skoimatari. Den förra afdelningen blef anållen, dödade fångarne Herbert och Lloyd ch öfvermannades. Chrestos och sju af hans .amrater stupade, och deras hufvuden upppikades på ett torg i Athen. Resten tillångatogs; den andra afdelningen vann ett var timmars försprång, men förföljdes, och lå den sjuke grefve Boyl icke förmådde följa ned, blef han genast mördad. Vyner blef örst senare af ett eller annat skäl ihjälkjuten. Från Malta ha tre engelska krigsfartyg nkoaimit till Pireus. Två italienska krigsartyg väntades stundligen den 30 April. Af e flyende röfrarne hade då sex blifvit tagna ll fånga.