Aftonbladet – 12 maj 1870, sida 2

STOCKHOLM den 12 Maj, Under dagens sammanträden i kamrarne afva talmännen gifvit tillkänna att riksdan kommer et afslutas om lördag. Med undantag af den öfverläggning rörande en ifrågasatta revisionen af skolstadgan, som ;de rum i andra kammaren och för hvilken i här nedan i korthet redogöra, samt godännandet af voteringspropositionen atigående mbyggnaden af en flygel å riksdagshuset, afva också samtliga de ärenden som i dag örekommit till behandling varit sådana till ormaliteter hänförliga angelägenheter, som anligen reserveras för riksdagens sista timrar, såsom vissa stadganden i riksgäldskonorets reglemente, instruktionen för bankoutkottet, arvoden åt kanslibetjening o. s. Vv. Den nyssnämnda debatten i andra kammaen angående revision af skolstadgan ledde ill det resultat, att kammaren biföll första ammarens i ämnet fattade beslut, om aflåande till K. M:t af en skrifvelse med anållan det K. M:t ville genom sakkunnige nän låta företaga en revision af skolstadgan amt derefter underställa riksdagens pröfning e förslag till förändringar i densamma, öfver wilka K. M:t kan fiona nödigt inhemta rikslagens yttrande. Beslutet fattadesgenom vcteing med 82 röster mot 62, hvilka ville afslå krifvelseförslaget. Den diskussion, som föresick beslutet, var ganska liflig. Hr Ribbing motatte sig skrifvelseförslaget af det skäl, att man l, cke borde anhålla om revision af skolstadlj san, när man icke på något sätt antydde, il. vilken riktning den borde företagas, och då . nan kunde förutse, att ecklesiastikministern : skulle i den afsedda komitån insätta män, som delade hans i kammaren uttalade åsig-. ter att denna stadga ej lider af egentliga brister. Hr Abraham Rundbäck ansåg första kammarens förslag icke vara principielt motsatt andra kammarens förut fattade beslut, enär första kammarens utskott såsom skäl för dess afstyrkande endast angifvit bristande tid och förmåga att sätta sig in i frågans detaljer. Om ock förslaget vore affattadt i allmänna ordalag, så innebure det åtminstone attriksdagen ej vorenöjd med elementarläroverkens nuvarande organisation. Hr Lyttkens var af den åsigt, att om ingen skrifvelse aflätes, skulie detta kunna tydas såsom om riksdagen ansåge allt väl bestäldt. Hr Rundgren erinrade om ordspråket: Man börjar med en kuappnål och slutar med en silfverskål. Betraktar man, sade tal., åtskilliga motioner rörande den allmänna rätten och det öde som dem inom riksdagen vederfares, så vore man frestad att vända om ordspråket och säga så: börja med en silfverskål och sluta med en knappnål. Åtminstone föreföll det honom som om den ifrågavarande motionen rönt ett liknande öde, då man -erinrade sig att den afsåg ingenting mindre än en förändrad plan för undervisningen vid elementarläroverken; då i denna lysande silfverskål sedermera inlades en broschyr, som lofvade bristernas afhjelpande och ett utskottsutlåtande, som påtog sig det dryga ansvaret att kunna ordna läroverket så, att det sedan skulle erhålla ro; då slutligen andra kammaren omfattade densamma med välvilja, men densamma under första kammarens behandling blifvit utsatt för samma äfventyr som en talare förut en gång anmärkte om sprit, att den nemligen afdunstar, så att blott litet vatten blir qvar. På samma sätt hade af den lysande silfverskålen blott en liten knappnål blifvit öfrig, men den hade dock varit tillräcklig att sticka ihjäl motionen. Tal. utvecklade sedermera sina åsigter om nödvändigheten att lemna skolan i lugn att erhålla den gradvisa utveckling hvari den, enligt hr ecklesiastikministerns yttrande, befinner sig, och ansåg tal. följaktligen att en skrifvelse ej borde aflåtas, som kunde störa detta lugn. Med hänsyftning härpå sade hr Hierta, att om också blott en liten knappnål I blifvit qvar af förslaget, så borde den dock licke förkastas, ty med ett dylikt litet instrument kunde man hindra personer att somna in. Icke heller hr Hedin fann denna lilla knappnål vara så alldeles värd att föraktas; ty i brist på andra bättre instrument kunde den tjena till att öppna en befintlig böld. Hr Bergström tyckte icke om att man begagnat sig af ordspråk och hemtat föga smakliga bilder från patologien. Man hade talat om bölder och talaren undrade, hvarföre man ej äfver nämnt giftiga karbunklar. Hr Bergström motsatte sig skrifvelsens aflåtande, enär det väsentligaste fel, hvarmed läroverken enligt hans äsigt laborera, icke vore det af. wotionärer uppgifna, utan den omständigheten, att de båda bildningslinierna blifvit förenade och liksom de siamesiska tvillingarne dömda att framlefva ett sorgligt lif, utan tillfälle till sjelfständig utveckling enligt hvarderas egendomliga uppgift. Hr ÅA. Rundbeck, som ånyo erhöll ordet, replikerade hr Rundgren och anmärkte att dennes tolkning af första kämmarens beslut ganska mycket erinrade om det sätt hvarpå en annan hög auktoritet, också väl känd inom kyrkan, påstods tolka bibeln. Det resultat till bvilket kammaren slutligen kom, förordades dessutom af hrr Medin, Sparre, Åstrand och v. Geijer. vt td DD hk mt Ordensdekorationer. K. M:t har i extra ordenskapitel den 9 dennes utnämnt öfversten i norska generalstaben, adjutanten