Aftonbladet – 11 maj 1870, sida 3

(Insändt.) Om Stockholms gator. Då man nyligen af tidningarne sett, att hufvudstadens fr mer än riksbekanta, dåliga beskaffenhet blifvit föremål för polismaktens behöfliga uppmärksamhet, och drätselnämnden blifvit förständigad att draga försorg om de sjuhundra bristfälligheternas skyndsamma afbjelpande, hvilket naturligtvis ej lärer aflöpa utan åtföljande, måhända lika mångfaldig kostnad — en kostnad, i sinom tid uttaxerad på hufvudstadens invånares debetsedlar — så torde det ej vara ur vägen, om uppmärksamheten fästes på ett par omständigheter, som i viss mån för framtiden böra kunna minska denna kostnad, något hvarpå stadens invånare synas ha billiga anspråk. Den första omständigheten, som just rörer polismakten gjelf, är att den, till olägenhetens minskande, gör bruk af den makt den eger och hvartill den i invånarnes intresse väl synes vara förbunden, nemligen att hejda den öfverdådiga, våldsamma och man kan gerna säga vildsinta framfart, i hvilken en stor del åkare, synnerligast vedåkare, rusa åstad när de, vanligen tre och tre tillsammans, efter aflastad vedfamn återbegifva sig till hamnen att hemta nya lass, och då den i handen hvilande bugten af tömmarne begagnas såsom framdrifningsmedel, hvarvid dessutom mången stilla vandrare äfventyrar att blifva öfverkörd. En sådan framfart, okänd på andra ställen, bidrager ej obetydligt att lossa stenarne på gatorne och förstöra dem. Det behöfves blott, att polismakten verkar -avlefnad af öfverståthållareembetets kungörelse mot öfver, sdigt körande. Än en gång: man har atsöråk uppå, at denna efterlefnad kd sanning. a . eS en annan klass af körtom vedåkarne, nu... fara ganska oförväsvenner, som stundom ocksa ... 2. FR et fram nemligen de så kallade v. Utkörare j VE are: berusad allmoge, som från torgtoxrs. ning; till landet återvänder, m. fl. Alla dessa bidrag; hvad de förmå, att förstöra gatorna. Men ännu en omständighet är härtill medverkande, nemligen att ingen författning finnes, som påbjuder att arbetsåkdon, sådane som de redan omnämnde och de som i allmänhet framföra tunga ass, såsom stendrögar, rustvagnar, åkare-långkärror, häckkärror m. fl., skola vara försedda med hjul, hvilkas lötar i banan hafva en till minimum fastställd bredd, exempelvis 5 decimaltum (ett 1varter), der hjölskonörng formeras af behöfligt untal ringar, anlagde bredvid hvarandra, när en skena, af lötens hela bredd, ej kan åstadkommas. Så brukas i andra länder — hvarföre då icke äfven hos oss? Detta förslag påminna vi oss förut ågon gång hafva sett afgifvet. Vi upptaga det Dnyo. Mera till sakens befrämjande kunde väl äfven införas; men vi skola nu ej vidare öka denna arikels längd. Vi skulle vidare kunna. påpeka nödvändigheten af gatornes omsorgsfulla och solida genläggande efter de ofta förekommande upprifingarne i och för afloppstrummors samt gasoch rattenledningars undersökning och iståndsättning n. m., men det anförda kan tillsvidare vara tilläckligt. Måhända torde, för den goda afsigten, åra anmärkningar förtjena något öfvervägande, ich, om de gillas — from sounds to things — en itgärd. G.