Aftonbladet – 10 maj 1870, sida 3

RIKSDAGEN. Lördagens sammanträden. Första kammaren. Först föredrogs statsutskottets betänkande n:r 76, hvaruti afstyrktes hrr G. Bjerkanders, Lars Erssons och Jöns Pehrssons motioner angående grundskatternas aflösning. I afseende på detta utlåtande framställdes intet annat yrkande än bifall; men hir C. Ekman och v. Koch uttalade den önskan, att ett förslag till aflösning, bygdt på principen af full ersättning till staten, snart mätte komma från regeringen. Ju längre det dröjde härmed, desto mera hade man att befara en nivellering af jordnaturerna utan aflösning. För en sådan nivellering förklarade sig den senare talaren hysa en verklig afsky. Han hade hyst stora betänkligheter mot representationsförändringen, emedan han fruktade att den dag skulle komma, då egarne af den oprivilegierade jorden begagna sin öfvervigt till att kasta bort grundskatterna utan lösen, d. v. s. kasta dem på andra medborgare. Betänkandet bifölls. Derefter företogs till behandling bevillningsutskottets betänkande n:r 11 i anledning af K. M:ts förslag till ny posttadga. 1:sta punkten, i hvilken utskottet afstyrkt förslaget om frankeringsfrihet föranledde en längre diskussion, hvilken öppnades af statsrådet friherre af Ugglas. Han började med att erinra om att den -föreslagna förändringen icke innebär någon nyhet. Från postväsendets första införande fanns hos oss en sådan frihet. Först genom 1724 års instruktion för postmästare stadgades att bref ovilkorligen skulle betalas vid afsändandet. Orsaken härtill var endast den att postmästarens inkomster uteslutande berodde af portot. 1835 infördes åter frankeringsfrihet för alla bref som nedlades iångbåtsoch diligenslådor samt postlådor. Den begagnades så mycket, att öfver en tredjedel af samtliga brefven ej betalades vid afsändandet. Den upphäfdes vid frimärkenas införande för bättre kontroll och emedan man ansåg att genom dem tillräcklig lättnad bereddes för de korresponderande. Det är hårdt, att man, om man för tillfället icke är försedd med ett frimärke, icke skall kunna skicka ett bref med ett i nästa ögonblick afgående bantåg. Frankeringsfriheten är införd i alla andra europeiska länder utom Ryssland, Spanien och Portugal. Den infördes nyligen i Finland, och hvarken från poststyrelsens eller allmänhetens sida har någon önskan försports att återgå ill det gamla. Att hos oss behof af denna reform förefinnes, visar sig bäst deraf att under 2 tppsifna år antalet af bref på posten, hvilka såsom : frankerade ej kunnat befordras stigit till öfver! i 11,000. Tillökningen i brefvens antal har sedan: ir 1860 varit i proportion mindre än förut. RR öreslägna förändringen kunde visserligen i början :