Aftonbladet – 7 maj 1870, sida 2

en domestik, rentut sagdt. Jag väntade aldrig att du skulle tränga dig in i min brors sällskap. . Håll, madame de Mellissie!... Jag ber er betänka er något, innan ni gör mig dessa fö rebråelser. Hur kunde jag undgå att vara i er brors sällskap, då han sjelf sökte mitt? Detta rum har varit ett gemensamt arbetsoch sällskapsrum; något annat har ej för mig varit upplåtet... Var det mitt fel att mr Chandos äfven har vistats härinne? Kunde jag fordra att få mina måltider uppburna i mitt sofrum? x Detta bryr jag mig verkligen inte om att tänka på, svarade hon, alltjemnt ond. Hade du ej förlorat allt sinne för det passande, det rätta, skulle du inte trängt dig fram här i huset, som nu har skett. 1 morgon lemnar du det. Med hvem talar du, Emily? frågade en lugn röst bakom oss. Det var han... det var han!... Stum och under halfqväfda snyftningar drog jag mig tillbaka några steg. Jäg talar weed Anua Hereford,, svårade hon med utmanande blick och . ;Jag har sagt upp henne nu genast. Ion får resa... hon har varit här i huset redan alltför länge. Du skulle i hvilket fall som helst kan-. nat yttra dig på ett mera grannlaga sätt, Emily; måhända hade du isynnerhet gjort det, om du vetat hvem du med afsigt förolämpat,, sade han med en beundransvärd sjelfbeherrskning. Jag talade till Anna Hereford., Ja. Och till min blifvande hustru. En hög rodnad flammade upp på hennes sköna ansigte: Harry! Derför måste jag anhålla att du på ett passande sätt bemöter miss Hereford. Är du tokig, Harry?