Aftonbladet – 7 maj 1870, sida 2

på morgonen, kunde ivtet hindra henne derifrån. Fattad af djup oro härför, hade jag, liksom mr Chandos, sutit tyst en stund, då Emily de Mellissids röst hördes ute i förstugan. Han steg upp och gick ut. Hon mötte honom vid tröskeln. Efter en vredgad och föraktlig blick på mig, drog också hon sig tillbaka och låste hårdt igen dörren — en kort stund derefter kom hon åter in. På tu man hand med min bror, som vanligt, började hon tvärt, liksom ej en minut, i stället för väl tio, hade förflutit sedan hon såg oss tillsammans. Hvarför skall du oupphörligt ställa dig i hans väg? Är det till mig ni talar, madame? frågade jag, verkligt tvifvelaktig om anfallet gällde mig. Till hvem skulle jag annars tala? svarade hon häftigt. Hur vågar du söka snärja mr Harry ,Chandos? Jag förstår er ej, madame de Mellissic. Jag har ännu aldrig sökt snärja någon menniska. Uu gor det... au vev avv du gor dev, svarade hon och lät sitt häftiga lynne fritt bryta ut. Det bref jag erhöll varnade mig för att du gjorde det ocir derför for jag bi Ni båda ha ätit middag på tu man hand. ni ha konverserat, ni ha promenerat... alltid tillsammans med hvarandra, Anstår det dig, en löntagande guvernant, att kasta ärelystna blickar på en Chandos? Mitt hjerta började klappa hårdt och smärtsamt... Hvad kunde jag anföra till mitt försvar? Hvarför qvarlemnade ti mig här, madame?, . Hvarför jag lemnade di?... Emedan det bäst passade för min beqvimlighet. Men jag lemnade dig qvar som en beroende person,..