Aftonbladet – 6 maj 1870, sida 3

jfallning och vände om. Man tog fatt honor och ville bära honom; men i detsamma fing röfrarne se kanonbåten Aphroessa, som lå tätt invid stranden, och på andra sidan on floden visade sig plötsligt ett stort antal sol dater. Utan barmhertighet och utan annai afsigt än att gifva sitt djuriska raseri frit lopp, nedstucko nu röfrarne med sina dolka den stackars dödssjuke mannen och togo til flykten med de öfriga fångarne. Soldatern: störtade sig derefter i floden, der en del a dem rycktes bort med strömmen, klättrade upp på den motsatta stranden och började med stor ifver förfölja röfrarne. De had icke kommit långt, förrän de funno Vyner: och Herberts blodiga kroppar, som ännu rörde sig; båda hade äfven blifvit mördade mec dolkstyng. Förföljelsen, hvartill andra soldater, ditkallade af gevärsskotten, anslöto sig, leddes med så stor skicklighet, att militären vid mörkrets inbrytande hade dödat 9 röfvare och tagit en svårt sårad till fånga. Ett senare telegram från Theben meddelar, att blott tre man af hela bandet, som var 22 man starkt, ännu återstodo; men samtidigt erfor man, att advokaten Lloyds lemlästade lik påträffats i ett busksnår. Hans unga hästru, som vistas i Athen med deras lilla barn, vill ännu icke trö på denna olycka. Den tragiska händelsen har gjort ett obeskrifligt intryck i Athen; staden hade smyckat sig till påskaftonen, men ingen var i sinnesstämning att fira den. Genom att genast utrota och tillintetgöra röfvarebandet har man väl förskaffat sig en upprättelse, men inför den allmänna meningen här i landet och i Europa har man komprometterat sig till den grad, att hvarken en radikal utrotning af röfvarebanden eller ministerens fall skall vara i stånd att aftvå denna fläck, som blifvit satt på vårt framåtskridandes historia. Det är bevisadt, att regeringen var underrättad om detta bands ankomst från det turkiska området, innan de resande anträdde sin utflygt. Ehuru den nuvarande regeringen har gjort mer än de föregående för att befria landet från banditerna, måste till och med hennes bästa vänner medgifva, att hon i detta betänkliga fall ända från början ådagalagt en lojhet, som var orsak till den fruktansvärda katastrofen. Två tidningar, Framtiden och Prometheus, beskylla i uttryckliga ord krigsministern att Ha direkt andeli hela Känn delsen, och de säga, att han redan sedan gammalt såsom deputerad för Attika haft förbindelser med röfrarne, som funno tillAlygt och herberge på hans egendomar. Denna maskopi skulle ofta ha uppenbarat sig deriszenom, att officerare, som gingo kraftigt till väga mot röfrarne, blefvo arresterade; eller skickade på annåt håll Korfespondenten påstår dock, att dessa beskyllningar äro föral. I en korrespondens från Athen af den 23 April tillägger samme korrespondent: Unlerrättelserna om då dödade röfrarnes antal iro motsägande och opålitliga. Den svårt ärade, tillfångatagne röfvaren har vid ett i Theben hållet förhör afgifvit märkliga bekänielser. Söndagen den 11, då bandet var icke ångt från Athen, fick det besök af en peron, som den fångne röfvaren ej kände, och lenne obekante underrättade röfrarne, att unsedde främlingar påtänkte en utflygt. Banlet ryckte då om natten ännw närmare Athen ör att derefter begifva sig på väg till Maathon. -Dagen efter sedan lord Muncaster plifvit försatt i frihet, fingo röfrarne åter beök från Athen, denna gång af två personer, om mottogos med den största aktning, och lesse öfvertalade röfrarne att icke afstå från itt anspråk på amnesti. Skulle detta beräfta sig, och skulle det visa sig, att desse ersoner voro utskickade från den systemaiska oppositionen, vore det önskligt, att man örst började med att göra rent hus med öfv repacket inom Athens murar. Våra oldater hå visat, att de väl förstå att handkas med röfrarne, om de blott icke af bifsigter förhindras att göra sin pligt.