Aftonbladet – 6 maj 1870, sida 3

h le agitationerna i Belleville och La Vilette hvilket för honom var så mycket lättare som hans regemente låg i kasernen Princ Eugene, i närheten af dessa förstäder. Beaury var nära bekant med de båda underoffice. rarne Fayolle och Asmon, hvilka äfven ef. ter oroligheterna i Februari deserterade. Åfver erhöll han då ofta besök af Gustave Flourens. Den 10 Januari lemnade Beaury kasernen och deserterade på nytt. Han bivistade Victor Noirs begrafning och flydde derefter till Belgien, hvarifrån han med Fayolle I London träffade begaf sig till England. båda Flourens, och, som Beaury säger, skulle han der med denne öfverenskommit att mörda kejsaren. Jag var modfäld, hade ingen utväg att försörja mig i ett land, hvars språk jag ej kände. Förtviflan grep mig. Hvad bade jag att vänta?... Ingenting. Jag ville Offra mitt lif och på samma gång gagna mitt parti Beaury kommer nu öfver Boulogne till Paris, der man i följd af ett telegram, som innehöll orden Donnez Fargent! till ho. nom utbetalar 400 francs. Detta telegram var undertecknadt med ordet Gustave, lik-Jsom brefvet han vid häktningen hade på sig. .Beaury häktades i sin bostad vid Rue Mouallins. Utom brefvet från Flourens fann mån släfven hos Beaury konceptet till ett bref till tl denne, hvari han begär 140 francs. I detta bref, dat. den 24 April, heter det: Amputationen skall ega rum i eftermiddag kl. mel Jlan 2 och 4. Jag är beredd. Antalet af de personer, som blifvit häktade . såsom omedelbart delaktiga i attentatet mot kejsaren, skall utgöra sju. De skola alla hå I blifvit angifna af Beaury. Hvad de öfriga ;J arresterade beträffar, hvilkas antal skall uppI gå till 80, skall anklagelsen lyda på delakt)tighet i ett hemligt sällskap. Bland de häk: 1tade är äfven advokaten Protat. Medan po! liskormirhissarien anstälde visitation i hans rum, Ilyckades hän Komma ut och springa utför trappan. Kommissarien skyndade efter och aflossade efter den flyende ett skott. Flera ; I personer skyndade då, förbittrade häröfver, I Protat till hjelp, men polisen grep honom ånyo och förde honom till Mazas-fävgelset. — Rykten af den äfventyrligaste art voro för öfrigt ;1i omlopp uti Paris. Så hette det t. ex., att Jinan upptäckt en komplott att spränga juI stitieministeren, Tuilerierna, ja en stor delaf Paris i luften. ). Interimstillståndet i Österrike fortfar alltjemnt. Den nye cisleithanske ministerpresiI denten grefve Potocki är emellertid sysselsatt Jatt söka inleda en förlikning med czecherna loch polackarne. Liksom förut Hasner, har I han inbjudit cheferna för det nationella pardtiet i Böhmen till Wien för att med dem I samtala om vilkoren för en förlikning. Deha ätven efterkommit uppmaningen, och bland anI dra ha sjelfva hofvudmännen för de båda frakI tionerna af partiet Rieger och Sladkovski i dessa dagar besökt Wien, der de haft konI ferenser både med ministerpresidenten och I grefve Taaffe. Om resultatet af underhandlingarne gå olika versioner. Medan det tyska centralistpartiets organ N. Freie Presse påstår, att de fullkomligt misslyckats, vill deremot den federalistiska Presse veta, att man visserligen stött på svårigheter, men att underhandlingarne alls icke äro afbrutna, utan komma att återupptagas i Prag, dit grefve Potocki inom kort beger sig för att presidera vid ett landtbruksmöte. Verkliga förhållandet synes vara, att czecherna hålla fast vid sin deklaration, som för Böhmen fordrar samma ställniog inom monarkien som Ungern. Till denna grad vill dock ej regeringen sträcka sina medgifvanden. -Czechernas hållning skall dock vara vida försonligare mot den nuvarande ministören än mot kabinettet GhiskraHerbst. Strikefebern har äfven spridt sig bland den qvinliga arbetarebefolkningen i Wien. Början gjordes af arbeterskorna ide fabriker, som förfärdiga artificiella blommor, och den 26 April hölls ett massmeeting af 4000 :arbeterskor i väfnadsfabrikerna, under presidium af en fru Moseberg. På mötet, der fabriksherrarne fingo sitta härdt emellan, antogs enhälligt en resolution, hvari, efter en förklaring att deras nuvarande ställning för rakt till den sociala hungersnöden, fordras den dagliga arbetstidens nedsättande till åtta timmar och arbetslönens fördubblande. gä meddelar en en 22 April, Augsburger Allgem. Zeitun;j korrespondens från Athen af hvari man erhåller närmare upplysningar, hura det gick till vid mordet å de resande. Röfrarnes anspråk steg med hvarje dag skrifver korrespondenten — och slutligen begärde de, utom en lösesumma, att två af deras kamrater, som blifvit tillfångatagne, skulle utlemnas till dem, samt att hela bandet skulle erhålla fullständig amnesti. Äfven detta anspråk togs i öfvervägande i ett ministerråd, men afslogs rätt och slätt. Röfrarne ville likväl drifva regeringens tålamod till det yttersta och stodo fast vid sitt anspråk på amnesti. Deras olyckliga offer, hvilka obarmhertigt släpades omkring till fots i det svåraste väder med köld och storm, bådo äfven, att man snart måtte befria dem, emedan de omöjligt längre skulle kunna uthärda ansträngningarne och feberanfallen, och sändebuden gjorde också regeringen ansvarig för de olyckliges lif. Då ankom ett telegram från lord Clarendon, hvari han tillstyrkte det engelska sändebudet att låta den grekiska regeringen ha friare händer, och samma afton (tisdagen) utfärdades befallning, att den militärkordong, som var. utstäld omkring röfrarne, skulle dragas mera tillsammans. Samtidigt skickades major Theagenes till röfrarne för-att låta dem veta, att regeringen icke kunde bevilja dem amnesti, men ämnade gifva dem en lösesumma och lemna dem frihet att tåga bort antingen till lands till Turkiet eller till sjös på ett krigsfartyg till någon ort i utomlands, ifall de lössläppte fångarne. Till;.bodet förkastades, vare sig nu att röfrarne j misstänkte, att regeringen lade ut en fälla för dem, eller de ansågo sig fullkomligt säkra, och de framhärdade-i sina förra anspråk samt stillade. dessutom--en begäran, att man j skulle åt dem ställa gislan af infödda grei ker, hvilka, först när bandet befunne sig i ;follkomlig säkerhet, skulle frigifvas. På detta I oförskämda anspråk svarade ministören med jen befallning, att bandet skulle omringas ännu tätare, men likväl utan att trupperna I finge oå offensivt till vässa. ! Emellertid Kade ka I