Aftonbladet – 4 maj 1870, sida 2

att ett parti af den beridna polisen kom en afton med slämrande sablar och höll på att skrämmma lifvet ur oss alla här vid vårt tysta Chandos. Aldrig har jag hört något så besynnerligt! utbrast Emily med väckt intresse, och glömde för ögonblicket sina lidanden: Hvad ville de? Poliskommissarien hade fått underrättelse om att jag ville Ha en person häktad för stöld. , Jag kan försäkra dig, att anonyma bref kommit på modet, men det oaktadt ärc de alltid lika föraktliga.. Skall jag säga dig innebållet af mitt? Nej; jag är inte nyfiken. Aha; du är räddt sade hon med ett klingande skratt. Jo, jo; samvetet gör oss alla till pultroner. Mr Chandos såg alls icke rädd ut, der har stod helt lugn, med högburet hufvud. Emily började taga af sig sina reskläder; på en stol kastade hon hatten, på en annan handskarne, schalen på golfvet. Jag gick fram för att hjelpa henne. Rör ingenting af mina saker! utbrast hon häftigt och stälde sig framför schalen samt stampade sakta i golfvet. Harry, hur länge har mamma hållit sig instängd i sina rum? Alltsedan du reste, svarade han. Och under hela tiden ba således du och Anna Hereford haft nöjet af hvarandras sällskap? Jaz och ett ganska stort nöje anser jag det ha varit,, svarade mr Chandos med ett retsamt lugn, men mina kinder brunno. Du tillskref mig att du önskade resa härifrån, fortfor hon och vände sig till mig. Nåväl; du är fri från min tjenst; res så fort du behagar! Hur snart kan du vara färdig?