Aftonbladet – 30 april 1870, sida 3

höfver alldeles icke undertrycka: henne; En nationel bildning, som icke kunde uppehålla sig annorlunda än genom fullkomlig afslutning från andra folk, vore icke mycket värd. Af elementarläroverkets och folkskolans olika bildningsmål följer ock en väsentlig olikhet i deras behandling af de gemensamma läroämnena. Medan det förra åsyftar att i och med den formella utbildningen af lärjungarnes själsförmögenheter åstadkomma en mer och mer begrej ;psmässig uppfattning af dessa läroämnen i deras inre sammanhang, men deremot tager blott en underordnad hänsyn till det praktiska lifvets omedelbara kraf, måste folkskolan nöja sig med en mera kortfattad och öfversigtlig behanding af sina -kunskapsämnen, och såväl härvid som vid de färdigheter hon meddelar, stadigt behålla i sigte det praktiska lifvets fordringar inom det område, då lärjungen skall utträda. Det kan derföre lätt inträffa, att i flera stycken lärjungarne i en god folkskola lära åtskilligt, hvarom lärjungarne å elementarläroverkets latinlinie äro alldeles okunniga, utan att detta, såsom hr R. synes förmena, bör räknas det ena läroverket till beröm eller det andra till tadel; det är helt enkelt en naturlig följd af deras olika bildningsmål. Men om sålunda elementarläroverket till följd af sitt mål och sin undervisningsplan måste anses oförmöget att direkt och omedelbart fortsätta den af folkskolan meddelade bildningen, kan det icke heller ersätta den högre folkskolans. och folkhögskolans. Dessa äro naturliga utvecklingar af folkskolan och unna sägas bygga på dess grund; ty de behandla dess -kunskapsämnen efter ungefär samma metod och ur samma praktiska synpunkt. Om de ännu befinna sig blott i sin början och derföre hvarken till inrättning eller antal kunna anses motsvara en högre folkbildnings -anspråk, har man dex ingen grund att misströsta om deras förmåga att framdeles lösa sin uppgift, när ett allmännare kändt behofförskaffat dem det understöd de fordra. Vi hafva omnämnt samhällets förbindelse att sörja för gror ej blott af den lägre allmänna bildningen eller folkbildningen, utan ock af den högre. Begge dessa hufvudslag af bildning förefinnas hos oss faktiskt och de äro nödvändigt gifna i och med hvarje mera utvecklad kulturform. Men den högre allmänna bildningen kan också framträda i flera arter af den -vigt och betydelse, att samhället från sin synpunkt måste betrakta dem såsom väsentliga. och derföre åtaga sig vården om deras upprätthållande och förkofran. Vår skollagstiftning synes icke egentligen erkänna mer än tvenne sådana hufvudarter af högre allmänbildning, nemligen den klassiska och den realbildning, hvilka utgöra de högre elementarläroverkens undervisningsmål. Vissesligen ega vi äfven lägre elementarläroverk med 5, 3 och 2 klasser; men då dessa endast till mindre Smfane meddela den undervisning, hvilken inom de högre fortsättes och, till det för elementarläroverket bestämda mått, afslutas (skolstadgans 3), och då de således egentligen blott utgöra lokalt frånskilda lägre afdelningar af de högre, sakna de egen uppgift och sjelfständig 5 tydelse. Och detta deras förhållande till de, högre elementarläroverken har på senäste tider blifvit ännu tydligare bestämdt genom stadgandet om rättigheten till omedelbar flyttning från en lägre klass vid det ena slaget af läroverk till den närmast högre vid det andra. . Men emellan folkbildningen å ena sidan och de af vår skollagstiftning erkända begge hufvudarterna af högre allmänbildning å den andra finnes ännu ett slags bildning gemensam för en så betydlig del af sambällets medlemmar, att den synes kunna göra anspråk på särskilda läroanstalter för sin räkning. Vi .mena den lägre realbildnin 4 som med afseende på den samhällsklass, hvilken hon i främsta rummet synes tillhöra, kan kallas borgarebildning, ehuru hon ingalunda är inskränkt till städernas befolk ning. Hr R. har med skäl anmärkt såsom en brist i vårt ng uppfostringsverk, att inga läroanstalter finnas, som omedelbart afse denna bildnings behof. De högre elementarläroverkens lägre afdelningar göra det icke, och icke heller de lägre elementarläroverken; ty begges undervisning cildar en integrerande del af en vidsträcktare undervisniogskurs, som. långt ofvanom dem har sin slutpunkt och sitt mål. Skall det ifrågavarande bildningsbehofvet på ett fullt tillfredsställande sätt tillgodoses, kan sådant endast ske genom derför enkom afsedda läroverk genom sjelfständiga borgareskolor. I detta afseende hade vår skolorganisation före 1849 yr Pompe I nuvarande. De s. . högre och lägre apologistskolorn: å tillbakasatta och ofta Vårdlösade vd formen af latinskolan, hade dock sitt eget undervisningsmål, och detta mål torde ungefär varit eller åtminstone lätt kunnat blifva det bildningsmått, som en börgareskola borde meddela. Äfven hade då de lägre elementarläroverken en friare ställning, hvarigenom de voro mera i stånd att sörja för borgarebildningens behof. Vi öfvergå till hr R:s andra hufvudanklagelse mot vårt elementarläroverk, att det inenstädes under sin fortgång öppnar för sina ärjungar elt tillfälle att med en fullständig och afslutad lärokurs af mindre omfång utträda derifrån i det praktiska lifvet?.. Följderna af denna inrättning blifva å ena sidan, att elementarläroverken få dragas med en mängd till studierotjenliga ynglingar, hvilka qvarhålla sig der till. egen, läroverkets och fosterlandets skada försatt antingen misslyckas i afgångsexamen eller, om de också komma igenom den, ändock i alla händelser förfela sitt rätta lefnadsmål; å andra sidan, att då det stora flertalet lärjungar af en eller annan anledning lemnar läroverket, innan dess slutpunkt är hunnen, dessa måste utträda i lifvet med grämelse öfver att hafva så godt som förspillt den tid och möda de offrat på studierna; ty hela valutan för deras ansträngnigs gar,i skolan är meräfdels -blott en lös, oredig och ofullständig bildning utan stadga, sammanhang och klarhet.. Hvad först beträffar de angifna följderna af elementarläroverkets förmenta felaktiga inrättning, så inses lätt, att dessa icke äro att skrifva på det högre elementarläroverkets räkning, utan på deras, som missbruka detsamma; om man ock måste erkänna, att detta missbrak till så stor del föranledes genom saknaden af tillfälle till en mindre bildningskurs inhemtande vid annat läroverk. Svaga lärjungar måste väl alltid vid högre elementarläroverket tålas, men till studier rent otjenliga kuona och böra i tid afvisas, och underkännande i 106 grava skulle sällan förekomma, om vid flyttningarne inom läroverket skollagens fordringar strängt upprätthölles, Vidare kan med skäl anmärkas, att hr R alltför mycket underskattar värdet af dep skolbildning, som en i förtid afgående läran medför från skolan ut i lifvet. Skolildningens väsentliga värde beror mindre på de kunskapsmåt(, som i de särskilda läroämnena blifvit inhemtade, än på oeskaffenheten af den allmänna själsodling Värj särjungen förvärfvat; och denna kan vara, g ska. od. äfven om de särskilda lärokurserna icke blifvit afslutade. a RT är väl icke den bildDp som en i förtid utträdande lärjunge i skolan vunnit, och icke heller så god, som hon kunnat vara, om lärjungens skoltid varit på förhand bestämd och hans undervisning med afseende derpå inrättad; men lösn, oredigp, vutan stadga, sammanhang och klarhet