Aftonbladet – 30 april 1870, sida 2

Harriet, sade jag åt min unga uppasserska, då hon kom in i mitt rum, kan du säga mig hur det är med lady Chandos? Ja, vet ni, miss Anna, att det begripa vi alls inte, ljöd svaret. Hill är gruofligt orolig och doktorn är ju här, nu igen, men Lizzy Dene såg mylady som hastigast nu på morgonen och tyckte att hon såg lika frisk ut som vanligt. Godt; nu fanns för mig ingen vidare tvekan; till lady Chandos skulle jag gå in och devva innan tagen går vitt ända Made ud gon sett mig denna förmiddag, huru jagutan rast och ro gick ut och in i mitt rum och stannade ett par ögonblick i galleriet, skulle jag säkert förefallit besatt af en oro-ande. Jeg endast afpassade ett rätt tillfälle och detta kom inte förrän dagen var nära sitt slut. På förmiddagen voro doktorn och mr Chandos i vestra flygeln; på-eftermid Hill. Det var nästan skymning di jemt på min vakt, såg henne komm: dörren litet nå flygeln. Men ännu stod jag endast i den yttre korridoren. Hvilket var lady Chandos rum? Ingen tid fanns till att betänka mig och välja; kom Hill tillbaka, skulle hon utan tvifvel jaga ut mig lika hastiot som den förra gången. Jag öppnade sak två dörrar efter hvarandra, brydde mig föga om rummens innehåll, men öfvertygade mig blott derom, att lady Chandos ej fanns derinne. Så kom jag till en tredje dörr; jag öppnade den liksom de förra och såg — hvad såg jag? Hvem satt derinne? Icke var det lady Chandos,