Aftonbladet – 29 april 1870, sida 2

TIONDE KAPITLET. Besöket i vestra flygeln. Sittande framför elden i mitt vackra rum, kunde jag med mera sans tänka på mitt öde och fatta mitt beslut. Deruppe var det ingenting som störde mig; de ljusa sitsgardinerna voro nedfällda, så att mina blickar voro fredade för åsynen af granallen och alla öfvernaturliga väsenden som der irrade omkring; på bordet brunno ett par ljus. Det beslut jag fattade, var att lemna Chaidus och det ofördröjligen. Att stanna der i dagligt och, saart sagdt, ensamt sällskap med dess unga herre, som visade sig så föga kunnå beherrska sin känsla för mig, var icke att tänka på och jag började inse det rätta af att resa, utan att ens förut invänta svaret från mile Barlieu. Största svårigheten låg uti att komma derifrån, då, mr Chandos med all säkerhet torde sätta sig deremot. Ettannat bryderi var min brist på penningar. en enda möjligheten att draga mig ur dessa svårigheter syntes mig vara att få träffa lady Chandos. Jag ville säga henne att jag måste fara, utan att nämna anledningen; jag ville bedja om hennes medgifvande och om tillräckligt respengar för att komma ill Nulle. Jag kunde ej inse möjligheten för nig att lemna hennes hus utan att se henne, — utan att meddela henne min resplan och jacka för den gästfrihet som jag äåtnjutit. Romanhjeltinnor må visserligen i nattens nörker fly, men jag var icke en sådan; jag var endast en ganska vanlig och ganska sansad ung flicka, van att noga betänka mig vid de steg som jag ansåg mig böra taga. Vet du, händelsevis Harriet, hur lady Jhandos befinner sig i afton, frågade jag, lå min kammarjungfru kom in för att fråga om jag behöfde något vidare.