Aftonbladet – 29 april 1870, sida 2

och pa salt Iran (c öre pr centner. EPOSETANEVNERSSteeE och JO Ull 30 och 40 Första kammarens i går f. m. började förhandlingar, rörande frågan om reorganisationen af rikets sjöförsvar, fortsattes och afslötos i går afton. Såsom vi i gårdagsbladet nämnde, företog kammaren först till behandling den punkt i det särskilda utskottets förslag, som afsåg en anhållan att K. M:t måtte taga i öfvervägande lämpligheten af den af utskottet antydda nya gräns mellan flottans och skärgärdsartilleriets verksamhet. Förslaget, som innebar ett ogillande af den personalens delning, som genomdrefs af grefve v. Platen, under den tid han var sjöminister, var särdeles egnadt att låta denj gamla fejden rörande detta ämne flamma upp ånyo, och det visade sig att första kammaren -var benägen att upptaga de gamla riddarhustraditionerna, och den hätskhet mot grefve v. Platens organisationsplan, som på sin tid förspordes på riddarhuset, återfanns här ånyo, och det visade sig att den under de senast förflutna åren ingalunda legat af sig.. Frih. Skog mans anlopp mot detsamma öfverträffade snarare i bitterhet något af dem vi från hans sida erinra oss från riddarhusdebatternas tid. Frih. Skogman yttrade sig isynnerhet med det mest öfverlägsna hån om det bifall från representationens sida, som åberopats till stöd för den Platenska organisationsplanen. Bifallet hade vunnits, anmärkte han, emot adelns motstånd och presteståndets neutralitet med stöd af förstärkta statsutskottet, om hvars behörighet att i saken döma han yttrade sig med en ringaktning, som han troligen icke skulle egnat denna auktoritet, om den i stället hade bhjelpt honom och hans vänner att kullkasta grefve v. Platens förslag och i stället sanktionera deras linieskeppsplaner. Grefve v. Platen visade också, med anförande af ordalagen i riksdagens skrifvelse, att representationen formligen och uttryckligen gillat den nuvarande organisationån, och det skulle vara högst intressant att veta hvarföre regeringen specielt i detta fall icke skulle ansett sig berättigad och skyldig att ställa sig till efterrättelse och räkna sig till godo riksdagens beslut, fattadtiden ordning, som på den tiden var lagligen föreskrifven. . De talare, som motsatte sig utskottets förslag, ansågo dels olämpligt att riksdagen toge initiativet i organisationsfrågor, dels ock att det vore föga välbetänkt att söka upprifva en så nyligen införd organisation, som den nuvarande organisationen af sjöförsvaret. Förslagets anhängare, och bland dem förnämligast grefve Henning Hamilton, sökte deremot visa, att någon anledning till en delning af de båda vapnen, sådan den nu vore stadgad, icke förefunnes, då flottans krigsdugliga materiel hufvudsakligen, om icke uteslutände, vore afsedd för skärgårdskriget, och å andra sidan den åt skärgårdsartilleriet öfverlemnade materiel till en icke ringa del vore af samma beskaffenhet som en del af flottans. Sjöministern frih. Leijonhufvud förklarade visserligen, att han, om förändrad organisation skulle beslutas af en betydande majoritet inom riksdagen, skulle anse sig .pligtig att söka utarbeta och underställa K. M:t en plan i detta afseende, men han afstyrkte dock ett beslut i den föreslagna riktningen dels i anseende dertill att den nuvarande organisationen ännu är så ny, dels derföre att de föreslagna grunderna vore olämpliga, enär de uppgifter, som man syntes vilja anförtro åt skärgårdsartilleriet, tillhörde egentligen dels landtartilleriet, dels fortifikationen, och, hvad minväsendet beträffade, det visserligen kunde anses hafva en framtid, men dock för dess skull icke kunde erfordras någon särskild kår. Hr sjöministern ansåg det vara vida vigtigare att koncentrera krafterna på åstadkommande af behöfliga förenklingar och inskränkningar, t. ex. i afseende på båtsmanshållet, än att experimentera med nya organisationer. Det af excellensen De Geer, i hans replik på hr Wallenbergs anmärkningar om br Thulstrups utnämning till och afsked från sjöministersposten, fällda yttrande att regeringen, vid det tillfälle br Thulstrup utnämdes, icke kunnat finna någon fackman, som var villig och lämplig att öfvertaga den då påbörjade organisationens genomförande, togs under debattens fortgång af den Platenska organisationens motståndare till förevändning för den anmärkningen, att det af firib. De Geer antydda förhållandet utgjorde ett vittnesbörd om denna organisations olämplighet och om det missnöje den framkallat inom vapnet, och man förändrade på denna grund sitt yrkande från begäran om bifall till utskottets förslag till en framställning kort deh godt derom, att K. M:t måtte taga i öfvervägande lämpligheten af flottans och skärgårdsartilleriets sammanförande till en kår. Detta direkta misstroendevotam mot hela den nuvarande organisationen föreslogs först af. grefve Hamilton och bifölls af kammaren med två rösters majoritet, nemligen med 41 röster mot 39, hvilka senare afgåfvos för afslag å utskottets förslag. Den betydliga majoritet, som frih. Leijonhufvud förklarade skola föranleda honom att utarbeta en ny organisationsplan, förefanns, såsom man ser, icke i första kammaren, fastän utgången dock blef en annan än den mah på f. m. tycktes å ömse sidor antaga. Att genom andra kammarens beslut någon :