Aftonbladet – 29 april 1870, sida 2

och ej nämna för någon, med hvem ni såg mig tala ? Det skulle vara mig ganska svårt, Lizzy Jag vet ju inte hvem det var. Jag menade, miss, att ni är god och ej alls berättar, att ni sett mig i samtal med vågon. Jag kan försäkra er, att den unga karlen inte är min fästman; han är bara slägt till mig, Men ni kan uldrig tro hvad tjenstfolk på stora herrgårdar sqvallra och förtala hvarandra. Du behöfver inte oroa dig, Lizzy; detta är en sak som inte angår mig; dessutom brukar jag aldrig till domestiker berätta hvad som händer.n Hon fortfor att gå ett par steg efter mig. Det tycktes vara mitt öde den aftonen att oupphörligt oförmodadt sammanträffa med personer. Då vi kommo fråm till gräsplanen, hvem satt der på en trädgårdsstol, om icke mrs Penn? Jag sitter här för att återhemta mig,, sade hon. Jag är så förvånad; — sannerfen jag vet om jag drömmer eller är vaen.D Har ni sett spöket ? inföll häftigt Lizzy, som naturligtvis uppfattade hennes ord från sin synpunkt. Om det var en vålnad, kan jag knappt sjelf säga. Tika mycket kunde jag väntat att få skåda en sådan, som att se lady Chandos. Hon -kom gående här i granallen. Omöjligt, mrs Penn!s utbrast jag. Möjligt eller omöjligt, så var det lady Chandos, det är säkert, svarade hon mycket bestämdt. -Jag kan säga er, miss Hereford, att jag trodde inte mina egna ögon först. Hon hade på sig en svart sidenkappa med kapuchonen dragen öfver hufvudet. Det var med all säkerhet hon, som var ute för att hemta frisk luft.