Aftonbladet – 28 april 1870, sida 3

I denna var till trängsel ftylld, InStörtat, I hvarvid 40 personer blefvo dödade och 1150 sårade. BLANDADE ÄMNEN. Modern religiös målning. En korresponI dent skrifver till Posttidningen från Rom bland Jannat följande: Den 15 April 1855 befann sig Pius IX, efter väl förrättad gudstjenst i kyrkan S:t Agnese fuori le mura, uti en till nämnda kyrka stötande sal. Påfvens svit var stor och salens golf dåligt; det senare gaf vika för den förra, störtade in, — och påfven med en stor del af sina följeslagare föll ned i en källare. Lyckligtvis blef han oskadd, och detta underverk är nu förherrligadt i en på stället befintlig fresconålning. I källaren ligga om hvarandra förskräckta prester och prelater, en och hvar hållande i famnen en brädstump eller ett stycke af en bruten bjelke; ensamt påfven står upprätt. Hans blick är tacksamt riktad uppåt, der i skyn den heliga Agnes bedjande knäfaller för madonnan. Verkan af denna bön ser man äfven, i det aposteln Petrus i egen person befinner sig med utbredda armar bakom Pius. Bevekt af helgonets böner, har sålunda madonnan nedsändt Petrus att skydda påfven. I denna sublima framställning har dock konstnären äfven vetat inlägga ett komiskt element: på den del af golfvet, som icke instörtat, stå några prester förvånade och titta ned i källaren, under det att en förskräckt pater är i begrepp att krypa ut genom fönstret. Om denne, liksom flertalet, är en porträtt-figur, kan jag icke säga, ty man ser bara nedra. hälften af bans välfödda kropp. Sådan är framställningen af katolska kyrkans, såvidt jag vet, senaste underverk. — Den bortstulna skatten. I Nerikes Allehanda läses: En 60 år gammal smedgesäll vid namn Gran har i några år varit intagen i Hofva fattighus, der han erhållit 1 rdr i veckan till sitt uppehälle. Han här dock för det mesta skaffat sig sitt uppehälle genom tiggeri hos andra menniskor och man trodde derför, att gubben Gran samlat en liten nätt förmögenhet, ty han var girig i högsta grad. Natten till i torsdags väcktes fattighusets invånare af bultningar på dörren och en karl begärde att få komma in. En af gummorna öppnade då dörren och in rusade nu en man, som hastigt ryckte från gubben Gran hans klädespaltor, hvilka han använde. till hufvudgärd. Innan gubben hann besinna sig var den främmande utom dörren med sitt byte, som ej var så litet, ty i kläderna hads gubben förvarat sin samlade skatt, bestående af 65 enriksdalerssedlar och 76 rdr i gilfver, Följande mörgon återfunnos kläderna på kyrkogården, men penningarne voro naturligtvis borta. Gubben Gran lär djupt sörja den förlorade skåtten. — Ett missförstånd. Indep. Belge berättar följande anekdot om den audiens, som deputeraden i lagstiftande kåren markis dAndelarre nyligen hade hos Napoleon på venstra centerns vägnar för att söka förmå honom att göra en ändring i art. 13 af konstitutionen. Kejsaren vred som vånligt på sina bistoriska mustascher och lät markisen gå på med sina framställningar och föreställningar. När audiensen var slut drogikejsaren upp. ett etui. ur: fickan. Sire, utbrast den lille markisen vid anblicken af maroquin-etuiet, jag har måst aflägga ed till mina vänner att inte mottaga något.. — Inte en cigarr en gång? inföll kejsaren lugnt. Den. gode markisen hade tagit cigarretuiet för en ministerportfölj! — Nytt sätt att vinna rika flickor. (Historia, insänd från landsorten till tidningen Kalmar.) För ett par år sedan hände sigi X socken, att enl. hemmansegare till sin son öfverlemnade hemmanet mot en något för stor inlösen. Då sonen såg sig oförmögen att kunna betala denna, beslöt ban att, som det heter, söka sig en rik flicka. Inärheten fanns dock ingen som ville nappa på kroken, hvarför han måste se sig om på annat håll. I Y socken påträffade han emellertid den rätta.. Anbudet gjordes, och flickan jemte hennes fader inbjödos af fästmannen att bese dennes egendom, hvarjemte man närmare skulle språka om saken. På utsatt dag anlände flickan och hennes fader; och sedan man intagit en liten förfriskning, begåfvo sig de båda gubbarne, flickans fader och fästmannens, ut för att bese egorna. Då emellertid hemmanets egor voro ganska klena, fann undantagsgubben på det rådet att visa sin gäst — grannarnes, hvilka voro så mycket bättre. Fästmöns fader tyckte, att detta icke var så dåligt. Slutligen anlände de till en större skogspark, belägen på S:s egor, hvilken af de båda gubbarne i kompani värderades till omkring 10,000 rdr. Belåtenheten steg alltjemt och nådde sin höjd, när de kommo till ett stort mastträd, då undantagsmannen utropade: Här skall bror få se på Muffe; här står morfar till hela den öfriga skogen! Nu kunde den andre gubben icke mera göra några invändningar, utan sade topp! och glog tillv: och så stod bröllopet i fröjd och gamman. Hvad deremot hustrun och den lurade gubben sade, när de fingo veta att såväl Muffe som allt det andra var bara puder, det förmäler icke historien. — En förfalskningshistoria. Från Wiborg t Finland skrifver Wiborgs Tidning följande: En från Helsingförs för någon tid sedan hit anländ svensk vagnmakare, som dock på sitt pass helt enkelt heter drängen Sven Petter Nilsson, infann sig en dag hos härvarande svenska vicekonsul och anhöll om ett mindre lån, för att han måtte blifva i stånd att tillika med en här bosatt väl känd handtverkare uppslå en mindre vagnmakareverkstad. Han presenterade äfven ett bolagskontrakt, upprättadt mellan honom och den ifrågavarande handtverkaren, enligt hvilket alla för rörelsen nödiga utgifter skulle liksom inkomsterna delas jemnt. Svenska vice konsuln, som ej kunde misstånka att härunder låg något bedrägeri, lofvade att försträcka de begärda penningarne, ifall låntagaren lemnade en revers undertecknad af honom sjelf och bolagsmannen. En sådan revers, behörigen uppsatt och bevittnad, ingafs äfven någon dag härefter och den svenska fabrikanten erhöll den begärda penningsumman, som dock lyckligtvis ej var högre än 100 F. m:k. Emellertid. gjorde vissa omständigheteratt svenska konsuln, hr Wahl, började misstänka, att det ej hängde rätt ihop med hr Nilsson och hans vaghmakaraffärer. Denna misstanke blef snart visshet.. Skuldsedeln var förfalskad. Bolagsmannen hade ej undertecknat densamma och äfven det ena vittnets namn var förfalskadt. Nilsson hade äfven sjelf genast efter sin lyckade operation afvikit oren. Han blef dock gripen någonstädes på landet. När man engång visste att förfalskning egt rum, var det ej svårt att få reda på den, som vid denamma varit Nilsson behjelplig. Wiborg har nemigen den tvetydiga förmånen att ega sin privilesierade allmänna sstadsförfalskare, som när som nelst är färdig att förfalska hvad som helst. Han eter Järvelinj f. d. ekipageskrifvare. Som denne nan långt före detta genom domstols utslag förorat äran, har han ganska litet att riskera, och har sjort sig ett fullkomligt yrke af förfalskningskonten, i hvilken han småningom blifvit en verklig rtist. Gång på gång har han varit fast, men allid ig OM med de obetydliga böter som, utom irans förlust, äro stadgade som straff för förfalsklingsbrott. Rådhusrätten har emellertid redan för ågon tid sedan till vederbörlig ort gått in med örfrågan, om ej..någon straffskärpning för den fen bn Dt on RR LR VR RS ER ER De I nen nt le 2 4 NUV DB Fn FR