om ändring af 4 10 mom. 2 af kongl. förordningen den 20 Juli 1861, angående mantalsoch skattskrifningars förrättande, åsyftande att undanrödja de förvexlingar mellan vederbörande pastorer och kommunalstyrelser å landet äfvensom de olägenheter i öfrigt. som kunde härflyta deraf att ifrågavarande lagrum ej stode i öfverensstämmelse med gällande kommunalförfattningar; samt om förtydligande af bevillningsförordningens föreskrifter i 76 angående det belopp, som må ställas till pröfningskomiteernas förfogande att användas till tryckningsm. fl. dylika expenskostnader, — Förstå kammarens tillfälliga utskott n:r 2 har vid behandling af en af hr Nordström väckt motion om en revision af konsulsstadgan, omfattande en omreglering ej blott af sjelfva konsulsplatserna, utan äfven af kompetensvilkoren för erhållande af sådan tjenst samt omfånget och beskaffenheten af konsuls myndighet, hemställt att ifrågavarande motion icke för det närvarande måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda, Lördagens eftermiddagssammanträden. Första kammaren. Hela plenum, som räckte från klockan 6 eftermiddagen till klockan 1 på natten upptogs af behandlingen af bankoutskottets memorial n:r 8, innehållande förslag till äbdringar i bankoreglementet. Diskussionen började vid föredragandet af första punkten, som rörde bankens reservfond. Som denna benämning i betydelse af skilnaden mellan sedelstocken och beloppet af den högsta tillåtna sedelutgifningen (4 af nuvarande bankoreglementet) är oegentligoch förvillande, har. utskottet föreslagit, att i en ny 4:de 18 definiera den verkliga reserven sålunda: från föregående åren reserverad och under löpande året uppkommande behållenivinst, som icke erfordras för att ersätta inträffad kapitalförminskning i grundfonden, utgör bankens reservfond: Hr Wallenberg yrkade, att härtill måtte läggas orden: öfver hvilken riksdagen eger förfoga. Med honom instämde hr J. J. Ekman. Bifall till utskottets förslag yrkade lirr v. Schwerin, Skogman, Rydqvist, Sprengtporten, lEkenman och Oscar Mörner, hvilka ansågo det föreslagna tilllägget obehöfligt eller rentaf skadligt. Detskulle kunna tydas såsom. en inskränkning i riksdagens makt öfver banken. Hr Wallenberg svärade, att enligt hans tankeriksdagen icke utan K. M:tshörande eger förfoga öfver andra bankens medel än de som här omtalas. Punkten bifölls oförändrad, Andra punkten, angående bankens invexling a inoch utländskt mynt samt inköp af omyntadt guld och silfver, bifölls utan diskussion. Z I Tredje punkten, i hvilken utskottet föreslagit den ändring i mom. 1 af 9 i: reglementet, att bankofullmäktige måtte ega rättighet att uppköpa utländska vexlar, betalbara senast 4 månader derefter i stället för blott sådana som äro betalbara efter tre månader såsom nu är stadgadt. Hr Wallenberg, som ansåg vexlar betalbara först efter längre tid än tre månader icke gifva bunkemtillväckligsäkerhet, gå länge de skola anses såsom-en delaf dess metalliska valuta, yrkade återremiss. Med honom förenade sig grefve v. Schwerin. Friherre Stjernblad yrkade äfven återremiss i det syfte att fåin ett tillägg att äfven invisningar, betalbara på 3 månader, skola anses som en del af den möetalliska valutan. . Med honom instämde hrr J. J. Ekman och Selander. Hrr Nordström; Peyron, Reutersvärd och Frisk yrkade äfven återremiss. Hr af Buren yrkade afslag och friherre Skogman bifall. Punkten återremitterades. Fjerde punkten angående utvexlingen af svenskt och utländskt guldmynt och femte er angående bänkers obegagnade sedelutgifningsrätt (i det nuvarande reglementet kallad reservfond) biföllos utan diskussion. I sjette punkten har utskottet föreslagit en förmängd lydelse af slutet af 27; hvilken handlar om de indrägningar i bankens lånerörelse, som till förstärkning af dess metalliska kassa stundom kunna blifva nödvändiga. Bestämmandet, att de sålunda inflytande medlen skola öfverföras till bankens reservfond, måste nemligen försvinna ur reglementet tillika med användandet af ordet reservfond i den förut brukade betydelsen. I den nya redaktionen af denna yrkade frih. Skogman det tillägg, att bankofullmäktige skola vara berättigade att på grund af uppgjordt kontrakt öfvertaga eller uppköpa obligationer. Hr Wijkander ansåg de fullmäktiges rätt att uppköpa obligationer tydligt nog uttryckt på annat ställe i reglementet och yrkade bifall till utskottets förslag. Punkten bifölls. Sjunde punkten, angående inlösning af genom olyckshändelse skadade sedlar, bifölls utan diskusSiON. 7 Vid behandlingen af 8:de punkten, i hvilken utskottet föreslagit den lydelse af 30, att fullmäktige skola ega vidtaga nödiga åtgärder för invexling i landsorten af förslitna sedlar 4 5rdr och derunder emöt motsvatande sedlar eller silfvermynt, anmärkte: friherre Skogman otydligheten i uttrycket motsvarande. Man vet ju icke om det åsyftar beloppet eller valören. Han föreslog derföre att det skulle heta:-motsvarande belopp i sedlar eller silfvermynt. Grefve C. G. Mörner, hr Rydqvist och friherre A. C. Raab funno den närvarande ordalydelsen: utbyte mot silfvermynt å 10, 25 och 50 öre samt sedlar å 1 rdr och 5 rdi, vida tydligare och kunde icke finna något ondt uti det derpå följande stadgandet, att fullmäktige skola vidtaga nödiga åtgärder för spridning, af dessa tvenne sedelvalörer. Privatbankerna göra nog hvadde kunna för att sprida sina småsedlar. De yrkade afslag. Hrr Vv. Schwerin, J. J. Ekman, Wijkander, Ekenman och Wallenberg yrkade bifall till utskottets förslag. De trodde; att det icke var så farligt med den påstådda tvetydigheten och ansågo det närvarande stadgandet om spridningen olämpligt. Grefve Axel Mörner yrkade äfven bifall till utskottets förslag, men med uteslutande af ordet motsvarande såsom alldeles öfverflödigt. Sedan afslag å utskottets förslag blifvit antaget såsom nejproposition med 45 röster mot 36, bifölls vid hufvudvoteringen detta förslag med den af grefve VE yrkade förändringen med 63 röster mot 20. : Punkterna 9—11 biföllos utan diskussion, 12:te punkten, afstyrkande br Rydqvists motion om förhöjning af kreditivet till manufakturdiskonten från 1,750,000 till 2,250,000 rdr bifölls, sedan hr Nordström yrkat bifall till motionen. 13:de punkten, tillstyrkande hr Wijks motion om nedsättning af samma kreditiv från 1,750,000 till.1,500,000 rdr, bekämpades af hrr