Aftonbladet – 28 april 1870, sida 2

Innehåll: Formen för plebiscitfrågan. — Kejsarens proklamation. — En skål för prinsen af Orion: — Röfvaranfallet på vägen till Marathon. ; Den fråga, som kejsar Napoleon framställer till franska folket och hvarpå det om söndag åtta dagar skall afgifva svar, är genom dekretet af den 23 dennes till formen bestämd. Hon har följande lydelse: Godkänner folket de liberala reformer, som sedan 1860 blifvit af kejsaren i samverkan med de stora statskorporationerna gjorda i konstitutionen, och ratificerar det senatuskonsultet af den 20 April 1870?, — Frågan upplöser sig således i tvenne, af hvilka den förra naturligtvis, om hon varit särskilt framstäld, skulle obetingadt bejakats af alla förnuftiga liberala. Men nu har hon blifvit sammankedjad med en annan, hvars besvarande med ja ej blott innebär ett godkännande af de i den nya författningen nedlagda liberala reformerna, utan äfven af de bestämmelser deri, som betrygga flera af den personliga maktens väsentligaste prerogativer och göra dessa reformer mera skenbara än verkliga. Om plebiscitet, säger ID Independance, såsom det nu är formuleradt, framlades inför en lagstiftande församling, skulle det första man gjorde vara att påyrka dess behandling punktvis, och man skuile rösta särskilt öfver hvardera frågan. Aldrig skulle i en sådan församling kunna finnasen majoritet nog litet mån om sitt anseende för öppet och ärligt spel för att vägra en sådan särskilt behandling. Med hvilken rätt framställer man då denna fråga, som man ej kunde undgå att dela, om man understälde henne folkets representanter, med hvilken rätt framställer man henne odelad för landet sjelf? De båda delarne af frågan stå i en tydlig strid med hvarandra. Också skola de, som rösta nej, i sjelfva verket endast rösta öfver den senare delen af frågan, medan en stor del af de jaröstande :skola lugna sitt samvete med den tysta ursäkten att de endast röstat för den första punkten. 3 Kejsarens proklamation, som af den officiella tidningen meddelades förl. söndag, och hvaraf telegrafen redan gitvit oss en sammanfattniog, lyder fullständigt sålunda: Fransmän! Konstitutionen af 1852, uppgjord i kraft af den fullmakt, som I gålven mig och som ratificerades af åtta millioner röster som återstält kejsardömet, har beredt Frankrike aderton år af lugn och välstånd, som ej saknat ära. Hon har betryggat ordningen och lemnat öppet rum för alla förbättringar. Också har, ju mer säkerheten betryggats, en allt större plats inrymts åt friheten. Men dessa på hvarandra följande förändringar ha modifierat de plebiscitära grundvalarna, som ej kunde förändras utan ett vädjande till nationen, Det blir derför oundgängligt att ett nytt konstitutionelt fördrag godkännes af folket, såsom fordom skedde med republikens och kejsardömets konstitutioner. Vid dessa båda tider trodde man, såsom jag sjelf nu tror, att allt som sker utan eder medverkan är olagligt. Det demokratiska och kejserliga Frankrikes konstitution, reducerad till ett litet antal grundväsentliga bestämmelser, som ej utan ert samtycke kunna förändras, skall erbjuda! den fördelen, att hon gör de redan gjorda framstegen afslutade och gifver författningens grundsatser ett skydd mot de politiska Vex-; lingarne. Den tid, som alltför ofta förspilles; på ofruktbara och lidelsefalla tvister, skall! hädanefter nyttigare användas på utforskan