Aftonbladet – 27 april 1870, sida 3

cimaltum på midten -och innehållande ... .... 10,5 kub.fot, Summa 27 kub.fot, hvilket kubikinnehåll, med en afverkning af 1092 träd pr år å bemälde 3614 tunnland skogsmark, gör en årlig virkesmassa för export af till bjelkar och plankor tjenligt virke af 29,484 kub.fot eller 8,15 kub.fot pr tunnland; och då Norrland, med afdrag af impedimenter, eger 27,382,381 tunnland öfverhufvud minst lika god skogsmark som den å Boda kronoöfverloppsmark, så utgör den årliga produktionen 223,240,229 kub.fot rundt timmer; men då vid beredningen uppkomma 36 procent affall på försågad eller behuggen och exporterad qvalitet, så lemnar förenämnde virkesmassa i jemnt tal endast 164 millioner kub.fot bjelkar, plankor, :battens och bräder, som likväl är mer än dubbelt så stor qvantitet som ifrån de norrländska ham: narne ännu något år blifvit skeppad 4). Med anledning häraf torde det icke kunna betviflas, att trävaruexporten ännu ej mer än till hälften intagit den omfattning, hvartill detsamma i Norrland med skogarnes uthållighet borde kunna uppbringas; derjemte är det mycket säkert, att skogsprodukternas tilltagande värde kommer att utgöra skogarnes säkraste skydd och det kraftigaste, snart sagdt enda medlet, ledande till åstadkommande af en med hjelpkultur ordnad timmergallring uti våra norrländska bygder. Emellertid får man vid betraktande af dessa med siffror bevisade fakta icke antaga att en årlig bestående export från Norrland af 164 millioner kub..fot försågadt virke redan nu är möjlig, ty dertill erfordras betydligt högre virkespriser än de närvarande, emedan det dåssförinnan icke för exportören blifver möjligt att efterhand upprensa alltmera aflägsna vattendrag för tillgodogörande af skogstrakter, hvarifrån flottningskostnaden ännu gör det omöjligt att, efter nuvarande virkespriser, utan betydliga förluster frambringa virke. Trädvarupriserna bestämma alltså gränsen af skogsafverkningens inträngande till det inre eller alla delar af skogsmarkerna; och förr än så sker, eger icke förestående beräkning full tillämpning, emedan den förutsätter att vickesafverkningen eger rum öfver hela arealen. Den hufvudsakligaste afverkningen är således ännu anvisad till de närmast intill de större floddalarne, belägna trakter och deri infallande, redan flottbargjorda bivattensdrag. Den navarande timmeratverkningen eger alltså rum på ett, i förhållande till hela skogsrealen, inskränkt område och måste ske på det sättet, att alla huggfärdiga och skadade träds) vid första omgången medtagas och, då dessa öfverhufvud taget ej torde utgöra mer än högst 10 träd på tunnlandet, så kan en sålunda afverkad skog ej vara särdeles nämnvärdt anlitad och hvarken föranleda till förändrade klimatiska förhållanden eller lemna luckor för gynnande af härjande vindar. En på så sätt afverkad skog lemnas sedermera orörd till dess de qvarvarande, äldre stammarne för ny inskörd uppnått erforderlig sågtimmer-dimension; och någon annan blädningseller timmergallringsmetod lärer svårligen de fleste sågverksegare med ekonomisk fördel kunna använda, emedan deras skogstrakter i de flesta fall äro skilda ifrån hvarandra, stumdom på 20 å 30 mils distans... Häraf följer att en utminuterad, årlig utgallring ifrån hvarje trakt och ställd på 50 års omloppstid i hög rad kommer att fördyra såväl afverkning som fottning; och hvad återväxten efter en på detta sätt, måhända efter hvart tjugonde år återkommande timmerutgallring eller i årliga periodhyggen verkställd blädning beträffar, så, då det endast är de till timmer Tegfärdiga träden, som kunna användas, torde skilnaden i återväxt blifva ingen. Helt annat vore förhållandet, om de under tiden undertryckta eller torkade träden kunde till ved eller kol användas, hvilket lyckliga förhållande endast delvis är händelsen inom Gefleborgsoch Kopparbergs län. Just derigenom att afverkningen på några år inom redan tillgängliga och genom dyrbara strömrensningar, för en sådan afverkning afsedda skogstrakter medtager allt huggfärdigt timmer, bör det ej väcka förundran, att allmänna meningen antagit en helt och hållet missledd riktning ifråga om skogarnes bestånd. De nuw, som det heter, oafverkade skogarne skola inom 20 å 30 år säkert lemna lika stor, för export af bjelkar och SArTar tjenlig vickesmassa och af friskare beskaffenhet än den, sedan dessa skogars uppkomst, nu pågående första afverkningen lemnar. I samma mån som vi skola hoppas att dessa trävarueffekter stiga i pris å verldsmarknaden, framtränger också skogsafverkningen till dessförinnan icke åtkomliga trakter; och endast på så sätt kan en utmedling till virkesfångst från hela Norrlands skogsareal beredas. Hvad exporten at trävarueffekter från Norrland beträffar, så se vi att den nästan uteslutande består af bjelkar och plankor, hvartill icke annat än fullmogna träd kunna användas. Visserligen vore det önskvärdt, om den export af sparrar under 6,6 decimaltums tjocklek på mid-. ten, som nu existerar, icke egde rum. Emellertid är denna afverkning nästan uteslutande anvisad till kusttrakterna, dels emedan flottningskostnaden blifver för stor i anseende till den obetydliga kubikmassa dylikt virke pr stycke innehåller, och dels igenom den skada, som derå sker genom rafbrytning och kappning under flottning uti forssar och vid lossning af s. k. timmerbråtår. Priset på pitprops, i förhållande till arbetskostnad och frakt derå, förbjuder för närvarande sjelf all skeppning deraf från Norrland. Attettsådant försök likväl skett ifrån Gefle, har insändaren sig bekant, men förmodar att resultatet deraf ej så snart skall gifva anledning till dess fortsättande. Om förhållandet likväl: vore annorlunda, så skulle emellertid Norrland, utan den minsta skada på skogen, kunna förse hela England med såkallad Crownpropsse), d. v. 8. kronor eller toppstockar från 5 tums diameter samt 6 fots längd och -deröfver, emedan större delen toppar efter afverkade timmerträd äro dugliga dertill, men nu måste qvarlenmas i skogarne, derför att flottning och frakt till lastageplatserna, arbetskostnad samt frakt ifrån dessa hamnar till afsättningsorten uppgå till högre belopp, än närvarande försäljningspriset är. NN Genom en historik öfver alla de lagbestämmelser, afseende skogarnes skydd, som sedan skogsfrägnas nppkomst blifvit utfärdade, skulle insändaren alltför mycket tröttande komma att taga läsarens benägna öfverseende i anspråk; likväl må det tillåtas nämna, att klagomål öfver skogarnes förödelse genom de myckna sågqvarnarne m. m. redan vid 1633 års riksdag blifvit anförda; och då ånyo vid riksdagen 1642 ytterligare klagan anförts huru then stora skadha, som Riket i gemen, enkannerligen bergslagerna och seglationen, sker genom skogsoch vedhygge och svediande och öfver de många sågqvarnarne, torp och nybyggen å allmänningarne, utkom den 22 Mars 1647 en stadga rörande skogarne, som med få tilllägg och förändringar ånyo utfärdad den 29 Aug. 1664, blef den första skogsordning för hela Sveriges rike. Som likväl svårigheter vid tillämpande af 1664 års skogsordning uppkommo, blefvo flere nya förordningar och förklaringar nödvändiga. För att emellertid åstadkomma en tidsenligare skogslagstiftning förordnade konungen den 22 December 1749 vissa deputerade att författa en för hvarje landsort lämplig skogsordning. Denna vår första skogskomit6 ingaf också efter sju års arbete, eller 1756, till regeringen ett betänkande till ny skogsordning, hvilket hade till följd att, under 1765 och 1766 årens riksdag, tvenne förslag till skogsordning utarbetades, utan att något resultat af dessa arbeten och förslag erhölls. Genom brefvet den 15 Februari 1773 tillförordnade konung Gustaf III en kommission af 7 ledamöter för att öfverse skogslagstiftningen, och 14 år derefter, eller den 26 Januari 1787, inkom samma kommission med förslag till ny skogsordning. 3) Det är: trädets diameter 6 fot från marken. om a Ah RAR HA Ae RR. KN