Aftonbladet – 27 april 1870, sida 2

på det klara med sin uppfattning af hvad som i detta fall är formelt rätt, endast göra sig reda för i hvad ställning frågan hade befunnit sig, i tall båda kamrarne hade fattat ett sådant beslut som det andra kammaren fattade. Hade beslutet då varit ett vid anslaget fästadt vilkor? Det skulle vara högst intressant att erfara om man djerfves bestrida detta från det håll, der man nu sätter i fråga att gemensam votering ej kan ega rum. Men om beslutet varit ett vilkor vid anslaget då det varit af båda kamrarne fattadt, så innefattar det, då det blifvit fattadt af den ena kammaren, också ofelbart ett vilkor, som denne kammare för sin del ansett sig böra fästa vid anslaget. Och hittills har man icke velat förmena den kammare, som vid anslags beviljande fästat vilkor som icke blifvit af medkammaren uppställda, att få genom samfäld votering afgjordt antingen sådana vilkor skolat pd jag eller ej. Vi kunna icke heller finna annat än att statsutskottets majoritet redan visat sig för sin del hylla denna uppfattning, då det I sitt sammanjemkningsförslag inbjuder kamrarne dels att fatta ett bestämdt beslut, dels att ingå med en underdånig framställning till K. M:t. Genom det föreslagna beslutet skulle riksdagen fästa vid anslaget ett vilkor, utan hvars iakttagande detta icke finge användas, I de afseenden, rörande hvilka afgörandet hänskötes till regeringen, egde hon åter att besluta. Statsutskottet har här genom ait föreslå ett vilkor vid anslaget visat sig anse tiden ingalunda försuten att besluta sådana, och när detta är händelsen med afseende på ett vilkor, nemligen det af statsutskottet föreslagna, så måste det icke mindre vara fallet med afseende å det af andra kammaren beslutna. Vi tillåta oss föröfrigt erinra derom, att man under debatten i första kammaren från ömse sidor, både från deras som biträdde och från deras som bekämpade frih. Raabs der framställda yrkande, betecknade detsamma såsom ett vilkor, som det var i fråga att fästa vid anslaget. Annorlunda kunde det icke heller förnuttigtvis betraktas. Vi vilja hoppas, att man vid den vidare behandlingen af denna angelägenhet icke skall förlora ur sigte den omständigheten, att det här gäller icke blott en betydande penningfråga, utan jemväl en konstitutionel princif af den allra största vigt. Undertrycker eller inskränker man riksdagens rätt att vid anslags beviljande fästa de vilkor och bestämmelser rörande användningen, som riksdagen pröfvar lämpliga, så har man på et betänkligt sätt inskränkt folkets rätt att si sjelf beskatta. Det är derföre att önska att de som få sig förelagdt att slita möjli gen uppstående konflikter med afseende rundlagens tillämpning i förevarande fall icke låta sin mening i afseende å lämplig. heten eller olämpligheten af andra kamma rens beslut inverka på sin åsigt i det for mella af frågan, hvilket här är af änn störer betydelse än sjelfva den statsregle ringsfråga, som här är å bane, gällde dei också ännu flera millioner än som nu verkli gen är händelsen.