Aftonbladet – 27 april 1870, sida 2

u—— —— —---—-.z--2 2-?-XX...—.—i nowownoooceGtSNNSjSNnunYDnKNKNDwSSt ! inte framkallat, hafva lika mycken skuld som vi. Besinna blott huru vi, utan att hvarken söka det eller kunna afvända det, fördes tillsammans! Jag kunde ej, af vissa skäl, lemha mitt hem; ni hade mot er önskan blifvit qvarlemnad här. Naturligtvis borde jag kommit ihåg att jag inte egde rätt att fatta kärlek !och vinna kärlek; men ser ni, Anna, jag kom sannerligen aldrig att tänka på någon fara. Hade jag det gjort, skulle jag nog förblifvit kall som is. Att höra honom på detta: sätt försvara sig, var värre än allt annat. Och jag som trott, att om på jorden en menniska fanns, fullkomligt ädel, rättskaffens och högsinnad, så var det Harry Chandos. Det var den grymmaste förolämpning som ni möjligen kunde tillfoga mig, mr Chandos. Hvad menar ni? Hvad! Jo, att ni talade med mig om kärlek. Anna, det gjorde jag, emedan — förlåt min djerfhet! — emedan jag såg att ni älskade mig.n Gud bhjelpe mig! Det var så; jag älskade honom. Mina kinder brunno; jag stampade med foten på mattan. Jag handlade efter bästa förstånd; åtminstone var det min önskan. Min on har varit att öppet framlägga för er hela let olyckliga förhållandet och derefter säga: Välj om ni vill bli min hustru, eller om ni vill förkåsta mig! Huru kan ni tala så till mig, sir? — Om ag ville bli er hustra! då... då ett sådant hinder finns! Ja, väl! Men detta hinder kan upphöra att finnas. O! nu insåg jag, eller tyckte mig inse det ENA