Aftonbladet – 25 april 1870, sida 3

— Undantagsväsendet på landet. Vid ett sammanträde i Madesjö i Småland behandlades nyligen denna fråga. Under erkännande af frågans grannlaga natur, såsom berörande förhållanden emellan föräldrar och barn, erinrade ordf: om det allmänt öfverklagade förhållandet, att fädren ofta i sina kraftfullaste år till mycket unga söner och mågar försälja sina hemman och dervid betinga, sig större undantagsförmåner, än bemmanet kan bära, synnerligast som dettas köpeskilling oftast är långt utöfver det verkliga värdet. Som exempel härpå anfördes, att å ett hemman om ?, mantal, med skatter uppgående till 191 rdr 35 öre, finnes ett undantag, som, då rågen endast tages i beräkning till 12 rdr, likväl uppgår till 423 rdr. Gården, som förlidet år var bortarrenderad, kostade arrendatorn i brukning och uppsåning 1933 rdr, men gaf i skörd endast 1297 rdr efter höstens låga spanmålspriser ; extra inkomster voro omkring 200 rdr. Detta hemman hade för några år sedan sålts till äldsta sonen för 12.000 rdr, jemte undantagsafgiften, och gick nu vid konkursauktion till omkring 5000 rdr, med betydligt nedsatta undantagsförmåner. Ett annat hemman, !, mantal, har på 10 å 11 år haft 5 egare; först fadren, som sålde det till sin 20-åriga äldsta son för omkring 8000 rdr, jemte undantag, uppgående till mer än räntan af köpeskillingen; sonen tvingades af priset att genast sköfla skogen, mossbränna m. m., för att bereda medel till de öfriga syskonens utlösen; följden blef, att han emigrerade till Amerika och dessförinnan sålde gården, efter att i tre år hafva innehaft den, till en främling. Den tredje egaren sålde den redan andra året till en fjerde, hvilken i sin ordning visste så öfverenskomma med den till åren komne och sjuklige undantagsmannen, att han, f. d. egaren af hemmanet, måste återköpa det under det svåra nödåret. Nu beklagade denne, den femte egaren, sig öfver att hans ålders dagar blifvit tunga. mot hvad han trodde, då han i burgen ställning först sålde gården och skulle slå sig i ro som undantagsman. Tal. framhöll, att i dylika fall icke ens den enklaste beräkning gör sig göllande, utan att man i stället skyller de svåra