STOCKHOLM den 25 April. Andra kammaren afslöt i lördags afton behandlingen af dess första tillfälliga utskotts förslag till förändrad plan i afseende å tinders visningens meddelände vid elementarläroverken, öch blef förslaget af kammaren godkänt med 91 föster mot 58, till följd hvaraf detsamma ju kommmer att till första kammiarep pFöläihg bänskjätas. Den debatt, som föregick detta beslut, var ganska liflig, Jemte hr Ribbing, som rödan på f im hade tiltalat Big eniot förstaget, upps trädde ytterligare emot detsamma hrr Rundgren, Dahm, Winkrans och Key, hvarjemte statsrådet Carlson jemväl afrådde från vidtagande af de omfattande förändringar, om hvilka hår våk, fråga , Hufeudskälgn mot försläget Vär ä de nämnde talarnes sida, dels att de brister i undervisningsväsendet, hvilka förslaget afsåg att undanrödja, i . deras tanka icke förefunnos, dels att förslaget icke höll hvad det Icfvade med afseende å de båda bildningsliniötkås förening 1 den egentliga Giementarskolan, enär latinstudiet skulle börja redan i tredje klassen och -lärjungarne följaktligen redan vid inträdet i densamma måste göra sitt val med afseende å den blifvande riktningen för studiernas fortsättning och följaktligen äfven i viss mån medl afsöeude å deras blifvande lefnadsbana. Statsrådet Carlsson anförde för sin del, attelementarskolan för närvarande framskrider i den fiktning, som det föreliggande förslaget åsyftade, men på ett lugnare och säkrare sätt: Han ansåg id6n till förslaget vara hemtad från den nya norska skollagen, men trodde att denna var grundad på helt andra förhållanden än våra och ämnad att afbjelpa brister, som hos oss ej förefinnas. Till försvar för utskottets förslag uppträdde motionären i ämnet, hr A. Rundbäck, samt hrr Hedin, Grafström, J. Rundbäck, Lyttkens och Witt. De förnekade icke den inkonseqvens emot förslagets hela syftning, att göra den egentliga elementarskolan, eller de fem första klasserna i det offentliga läroverket, för båda bildningslinierna gemensam, som låg deri att latinstudiet föreslagits att börja redan i tredje klassen, men de förklarade detta vara en koncession, som blifvit gjord, på det förslaget icke måtte blifve förkastadt såsom alltför radikalt och i mångas ögon alltför omstörtande. Naturligtvis berördes frågan om mångläseriet och öfveransträngningen i skolorna af flere talare, och :såsom vanligt voro tan. karne delade derom huruvida dessa olägenheter förefunnos och i hvad mån de med: förde de vådor i fysiskt och psykiskt hän seende som man ganska allmänt antager vars förhållandet. Hr Ribbing erkände deras tillvaro och åberopade till stöd för denna si åsigt medicinska auktoriteters vitsord. Har ansåg ock såsom en förtjenst hos förslage att det sökte undanrödja dessa olägenheter fastän han, på grund af andra betänklighe ter, fann sig icke böra biträda detsamma Tvenne läkare inom kammaren, hrr Leije och Altin, voro i detta hänseende af alldele motsatta åsigter. Den förstnämnde ansåg si! erfarenhet ådagalägga, att den fysiska svag het, som man påstått mångenstädes uppen bara sig hos lärjungarne vid elementarläröo verken, icke härrörde af mångläseriet; unde det åter den senare sökte med statistisk: uppgifter från åtskilliga läroverk visa, at mångläseriet verkligen, om än i förening me andra orsåker, utöfvade ett försvagande in flytande på lärjungarnes kroppskonstitution.