Aftonbladet – 22 april 1870, sida 3

UTRIKES Innehåll: Den liberala pressen i Frankrike om folkomröstningen. — Asgitationen derför i Paris deh landsorten, — Förslag om. upprättande af en fri medicinsk fakultet i Paris. — Telegrafkabel öfver Stora oceanen. — Från Paraguay. Senatuskonsultet med Frankrikes nya författning har genomgått andra akten af sin ehandling. Senaten har, efter hvad ett telegram i går berättade, enhälligt antagit det. Återstår nu den tredje akten, dess ratificerande at folket genom ett plebiscit.: Det är här dramats hela intresse samlar sig. Att sehaten nied vanlig sjelfuppoffring: skulle antaga detta, liksom hvarje annat kejsaren perI sonligen välbehbagligt förslag, var att förutse, och dess debatter erbjödo derföre endåst ett underordnadt; intresse. Helt annat är förThållandet med pleviscitet. Dess utgång är visserligen äfven fullkomligt gifven, och orsaken härtill är säkerligen ej endast prefekternas nit. Ett betydligt antal uppriktiga frihetsvänner skola rösta för det i full öfvertygelse att Frankrike med den nya författningen skall taga ett stört steg framåt i liberal riktniog: De förbise dock att de eftergifter, som göras, endast äro ett vackert sken, en kostymförändring, det personliga regementet. utstyrdt i konstitutionella Klutar. Det är nemligen alldeles klart, att så länge kejsaren genom en i kohstitutionen formligen inryckt artikel har rätt att från en majoritet i kamrarna vädja till allmänna rösträtten — ej den fria, åt sig sjelf: lemnade, af diskussionen upplysta allmäna omröstningen; utan en på tusende sätt förfalskad, det ej kan vara fråga om något verkligt konstitutionelt styrelsesätt. Alltsammans är endast ett bländverk och friheten en nådegåfva af kejsaren, hvilken han när som helst genom en legaliserad statskupp Kan återtaga. Absolutismen drar sig visserligen tillbaka, men denna 13:de artikel. i konstitutionen ger henne ett beqvämt och väl skyddadt. näste, hvarifrån hon under gynsammare omständigheter åter kan utgå. Det är mot detta försök att med biträde af en svag eller duperad minister slå blå donster i ögonen På Frankrike och neuträlisera :den sedan en tid blåsande liberala vinden, som det konstitntionella och demokratiska partiet, ämnar protestera genom sitt nej-voturb, och, det är denna ptrotest, som kömmer att ge plebistitet. dess egentliga intresse. Det är tör öfrigt ej blott vensterns tidningar som afslöja det försåtliga i den nya författningens liberalism. Man ser äfven de af. pressens organer som hittills varmt understödt regeringen nu angripa henne. Så Francais, Moniteur, Presse och Soir. I den sistnämnda går Edmond About, som efter den 2 Jan. med yttersta värma försvarat Ollivier, denne skarpt in på lifvet i en artikel med ötverskrift Från Martignac till Polignac, der han bland annat yttrar, att Ollivier, som först spelat Martignac, alldeles icke behöfver ersättas af en Polignac, ty dennes roll kan han numera sjelf mycket väl spela. Moderat i tonen, men skarpt och bindande i sak underkastar Charlesde Mazade i Revue des deux Mondes hela plebiscitfrågan en mördande kritik. sOm vi, säger han der, endast hade inför oss ett tillfällighetsplebiscit, hade det, om än olämpligt, ingenting att betyda; men i konstitutionen finnes inskrifven en princip, hvilken står der som en oafhängig makt, som ett hot. Denna princip om än rätt att vädja till folket soi åtföljer den kejserliga änsvarigheten öfvergar nu helt enkelt från en absolutistisk till en liberal konstitution. — Det jär ej lätt att säga hvad hän kan ha att göra i det nya statsskick som nu inviges Och hvilken roll der kan vara honom förbehållen. Det är en sällsam anomali man söker bibehålla i en författöing, som erbjuder alla fegelbundna medel att inhemta nationens mening, i samma ögonblick man arbetar på att granda landets styrelse genom landet sjelf. Hvar har man väl någonsin sett, att denna rätt att vädja tillfolket med förbigående af alla de regelbundna representationerna varit en haturlig maktens funktion, att hon någonting räddat? Under vanliga omständigheter är hon ett medel, hvaraf man ej ens kan begagna sig, emedan det skulle vara att utveckla en apparat som stode i en löjlig disproportion till det resultat man ville uppnå. Vi medge gerna att det i undantagstall, i utomordentliga fall, kan vara ett sista medel i händerna på en makt som är besluten att använda våld, I detta fall är det, striden må utfalla huru som helst, en revolution, och en artikel i författningen är då fullkomligt onyttig. — Men, säger man, om konflikter uppstå mellan statsmakterna; skall man ej då på detta sätt kunna fredligt lösa dem. — I detta fall har man redan ett mycket enkelt medel, som alla konstitutioner i ett monarkiskt statsskick förbehålla åt statschefen: rättigheten att upplösa den valda kammaren. — Men om samma kammare återkommer med ny fullmakt och oförändrad öfvertygelse? — Då blir frågan utan tvitvel mera invecklad; men i detta fall är det ej längre fråga om att på fredlig väg lösa konflikter, hvilket alltid låter sig göra gehom dessa kompromisser som utgöra det konstitutionella statsskickets väsende: det gäller då att till förmån för en RR RR RT RA RA ÖRE VV