Aftonbladet – 22 april 1870, sida 2

O nej, nej; jag är inte personligt släg med honom. . Mr Chandos gick vidare utan att säga et ord. Jag trodde att han föraktade mig, at han ansåg. mig vara, iskomplott.med sin fi ende, Edwin Barley.Jag hade ju föregifvi mig fee känna honom! iddagsbordet var redan dukadt, men ljusen ännu icke tända. Mr Chandos kastade sitt ridspö i ett. hörn och stod alldeles stillg och tyst i skuggan af fönsterdraperiet. Jag gick darrande och upprörd fram till honom Döm mig ej ohörd, mr Chandos. Efte middagen vill jag, om ni tillåter, säga er allt Jag skulle det redan förut, om jag inte hafi en så stor förskräckelse för mr Edwin Barley, Sedan när har ni varit rädd för honom? Alltsedan jag. var ett barn. Jag hade e sett honom på många år, förrän här vid Chandos, och jag fattades genast af min amla fasa; jag. var rädd för att tala om ionom, liksom äfven för att han skulle känna igen mig --Han påstår sig kunna reklamera er. År detta en tom hotelse? Jag vet inte; jag känner ej engelska lagarne. Kanske kan han det; men hellre, mycket hellre ville jag dö. Jag lyfte mina badjande, ögon till honom och mötte en blick full af ömt och allvarligt deltagande, Jag tror att ham tänkte lägga sin hand på min axel och försäkra mig om sitt. beskydd, då i samma ögonblick en itörk, bredaxlad man gick förbi fönstret. Jag fick sedermera veta att det var trädgårdsnästaren, men i min ångest och själsskakning trodde jag det vara Edwin Barley som kom för att återfordra mig och genast föra mig hem till sig. ; ENE ; För stunden var jag säkerligen icke vid full besinning och reda, I min förskrägkelse