Aftonbladet – 21 april 1870, sida 3

id) annan Industri. tt ) tHr H.S: synes äfven hafva förbisett, att Falu st I —Krossekärrsbanan i likhet medsden emellan i Falun och Frövi ej endast förbinder bergslagerna med vestkusten utan står i samband med jernvägen åt Gefle, å hvilken senare bergslagseffekterna kunna föras till Finland r och Norrland, hvarest, då billiga malmer, efn I ter en sådan kommunikationsleds öppnande, från gruftrakterna kunna erhållas, otvifvelaktigt en större jernindustri skulle uppstå, genom användande-af affallet från de många sågverken utmed kusten till bränsle, för blifvande: masugnar och jernverk. Uti ett hufvudsystem för bergslagsbanor i mellersta delen af Sverige anser undertecknad, utom här ifrågavarande jernväg böra ingå: 1:o en bana från Ludvika öfver Engelsberg till Stockholm, hvilken plats, om jernindustrien genom lättade kommunikationer! och företagsamhet utvecklas till hvad den borde kunna blifva, är rätta utskeppningsorten till den stora marknad Ryssland under sådana förhållanden erbjuder, och hvarigenoni det kan blifva en möjlighet för Stockholm att återtaga den rang som handelsstad, hvilken med Östersjöprovinsernas och Finlands förlust gick förlörad;, 2:0 en utgrening från denna sistnämnda bana vid Engelsberg, i förening med jernväg I till Avesta. 3:0: En bana från Ludvika till Frövi sta;Ition å Köping—Hult-banah (koncession beI viljad hrr Schmidt Gossling). 4:0 En bana från Halsbergs station å veIstra banan öfver Motala till Mjölby station Jå den blifvande östra banan, med utgrening fJöfver Finspong till Norrköping, för att sätta Ibergslagen i närmaste förening med ÖstergötTlands och Smålands skogstrakter och bruksI distrikt, samt Östergötlands spanmålsbodar med bergslagerna. 5:0 En bana från Upsala öfver Dannemora bergslag till Gefle—Dalazbanan för att fortsättas till sjön Bergviken i Helsingland och vidare norrut, medelst hvilken bana Frövibanan och den till Krossekärr, Norrlands behof af jernvägsförbindelse med Stockholm, vestkusten; bergslagerna och det öfriga landet efter min åsigt bäst vore fyldt. 6:0 En bana från Nora, som sammanträffar med Krossekärrs-banan i trakten af Torrvarps sund, samt från Nora-banan en bibana till Carlskoga. . Genom detta system af bergslagsoch industri-banor, hvilket ej torde möta oöfvervinneliga svårigheter att efterhand åstadkomma, sedan erfarenheten visat att alla Jernvägar genom industriella orter i Sverige, utom: den lyftning de meddelat åt industrien, lemnhat ett i ekonomiskt hänseende fördelaktigt resultat, uppfyller det hufvudsakliga bes hofvet af lättade kommunikationer för våra egentliga. bergslager. Genom detsamma förenas nemligen de förnämsta malmfälten med skogsdistrikterna och vattenfallen, och dessa på samma gång med de spanmålsproducerande orterna, hvarjemte ifrågavarande banor, i förening med de befintliga, och beslutade Jermvägsanlägeningarne, bilda gena utfartsvägar till hafven för export såväl åt öster och norr som söderoch vesterut. Om män besinnar, hvilka svårigheter vår jernindustri för närvarande har att bekämpa, huru som de långa och kostsamma forslingarne af råämnena från malmfälten till masugnarne, derifrån till bruken och vidare till exportorterna fördyra varan och lägger hinder i vägen för en större produktion, huru beroende jernproducenten är på vinterväglagets beskaffenhet, huru man, der vattenkoramunikationer ifrågakomma, är stängd 6 månader om året, hvilket allt omöjliggör tanken på täflan med utlandets af de fullkomligaste kommunikationsmedel gynnade stora jernverk — så skall man finna att det endast är vårt jerns öfverträffande godhet som hittills fördröjt undergången af denna vår modernäring:. Ändras ej. förhållandena, kan denna. undergång svärligen undvikas, sedan utlandet, genom förbättrade arbetsmetoder och . nedsättning i tillverkningskostnaderna gjort sig oberoende af det dyrbarare svenska jernet. x.Tänker man sig åter å andra sidan hvilka rikedomar vi ega i malmer af ädlaste beskaffenhet, i våra många vattenfall, hvilkas kraft får gagnelöst börtströmma, i de massor, af värdefullt bränsle som ruttna i skogarne, uppbrärnas vid sågverken, och är färdigt att athemta i de vidsträckta torfmossarne, och att alla -dessa naturrikedomar nu till större delen ligga somr räntelösa kapitaler, men genom några jernvägsanläggningar, som i sig sjelfva borde blifva inbringande företag, kunde tillgodogöras; när man ser hurusom jernindustrien och jernförbrukningen utrikes årligen växa i en allt större skala, under det att vårt jern genom dess höga produktionskostnad mer och mer uttränges ur verldsmarknaden, och betänker, att vi genom lättade kommunikationer och tidsenliga förädlingsverk, skulle med våra; i materialets godhet öfverträffande fabrikater, kunna i pris täfla med utlandets ordinära tillverkningar, och genom den lättare afsätting, som häraf måste blifva en följd, kunna nångdubbla vår bergsrörelse, så måste hvarje osterlandsvän gripas af sorg vid betraktande det närvarande tillståndet, då man ser mru Sveriges intelligenta hbruksidkare och kickliga arbetare fåfängt strida mot öfvernakten; och burusonmv den industri, som unler årbundraden bidragit att fyila vår skattkammare och som måhända, fika mycket som lågot annat gjort svenska namnet ryktbart, ;enom ogynnsamma omständigheter, som likäl så lätt kunna undanrödjas, tynar af och åller på att sotdö— men på samma gång porras till ansträngningar att söka åstad omma något bättre. Och för att i detta hänseende kunna hopas motse: en ljusare framtid fordras, efter vin tanke, ändamålsenligt lagda bergslagsbanor, enom hvilka det endast kan blifoa möjligt att, iljande utländingens exempel, genom associaoner öfvergå med jernhandteringen från huslöjd till fabrikation och på passande ställen, er naturkrafterna finnas, anlägga stora gemenmma förädlingsverk, för att sålunda kunna lverka i stor skala och för godt pris. Utan tt på detta sätt gå till botten med saken, jelper hvarken exportbolag eller andra onstlade medel för iernindusfriane annah 2l SSH ot — 8 rr 0 EE RA PF PF EE me