Aftonbladet – 21 april 1870, sida 2

gor. Men jag vet i sanning intet. Har fa miljen Chandos hemligheter, icke yppar der dem för mig. Jag skulle ej förmoda något sådant; öcksi har jag aldrig bedt-att få höra hemligheter Jag har mina skäl för att vilja veta ett och annat af deras hvardagslif. -Se här åtminstone en simpel fråga att besvara: bruka mr: Harry Chandos — Det tjenar till intet-att fråga, sir; jag ämnar inte svara, hvarken på denna elle någon annan fråga. Var god och uppehål mig ej längre. Jag hoppas ni förlåter om jag påminner er om att jag hört mr Chandos -önska satt-ni ej skulle gå här i parken; jag anser att ni borde lyda denna tillsägelse, SsIr. Hans )ansigte som alltid var hårdtoch strängt, fiek i denna stund ett uttryck a den häftigaste vrede. Måhända var detta endast helt naturligt. Han lyfte sin hand framför mina ögon. Jag håller dessa Chandos så här,, sade han och knöt hårdt Handen. En liten rörelse. af mig — och hela sällsapet kan få lemna gods -och fädernesland för att annorstädes dölja sin vanära; din goda vän Harry med sina stolta later, i. spetsen för tåget. Det skall inte dröja så länge, det lofvar jag! Vid den hörsamhet du var skyldig din moster Selina, min aflidna hustru, vid den trohet du är skyldig hennes minne; befaller jag dig att tala. Du måste det, Annal Jag tvekade ett ögonblick. Till min blygsel måste jag bekänna ,att jag det gjorde, men hans röst, hela shans väsende hade nåpot verkligt imponerande: i sin råa kraft. Nästa minut var likväl mitt beslut åter bestämdt: Jag har sagt att jag inte gör det, hvarken nu eller någonsin.