Aftonbladet – 21 april 1870, sida 2

— Musikaliska akademien. Tisdagens föreläsning -bivistades af hertigen at Östergötland. Afhandlingen om Beethoven fortsattes, hvarvid Simfonia eroica och OC-moll-symfonien omtalades och analyserades. Särskildt belystes ett par märkvärdiga egenskaper i B;s musik: Dagen i sin falla klarhet var isynnerhet i Beethovens senare perioder ej hans egentliga element, såsom Mozart; han nedsteg i naturens mörkaste djup och försänkte: sig i ,begrundandet at dess nattsida. Tvennebåde till västnde och behandling för Beethoven egna elementer finner man i hans äldre period endast lätt antydda, men. som i hans senare utvecklades till full sjelfständighet, det ena var Smärtän, hvars :hela skala han genomgår, -ffän det minsta elegiska vemodet till förtviflans mörkaste stadier med alla mellanngansers och hvartill han, såsom ingen före eller efter honom fann i. tonkonsten det starkaste uttryck. Men ännu ett steg nedgick han i dessa mörka rymder och fann demonismen. Denna hemlighetsfulla verld öppnade sig för Beethovens ande; dess skuggväsenden uppenbara sig i hans toner och väcka denna oförklarliga bäfvan som möter den, hvilken närmar sig till andeverldens gräns. Här uppträder B. romantisk i sin starkaste och egendomligaste färg. Särskildt framhöll talaren, bland andra exempel, largosatsen i D-durtrion (den 8. k. spöktrion), som egentligen utgör ett helt för sig, och i sin genre står som en specialitet utan motstycke uti musiklitteraturen. Efter en glödande skildring åf. dem märkvärdiga