Aftonbladet – 16 april 1870, sida 3

UTRIKES. Innehåll: Buffets och Darus afgång ur franska ministeren. — Interpellation i kammaren derom. — Folkomröstningen. — Det demokratiska partiets ställning dertill. — En kejserlig revy och ett intermezzo dervid. — Striken i Creuzot. — Upploppet i Barcelona. — Den österrikiska interimsministåren. —iKlosterfrågan i England. — Opposition mot undervisningsbillen. — Drottvingens nye privatsekreterare, — Beslag på vapen i Irland. — Telegrafförbindelsen mellan. England och Qstindien. — Beslag på dolkar i Neapel. — Oredlig tjensteman. — Mont Cenis-tunneln, — Från Paraguay. Den söndring inom franska kabinettet som länge varit latent har omsider kommit till utbrott. Det rent konstitutionella elementet deri har med finansministern Buffet och utrikesministern Daru afgått. Den närmaste anledningen till den förres utträdande ha vi redan angifvit. Den var hans fasta beslut att ej qvarstanna i regeringen, om ej i den nya författningen intoges en bestämmelse att iogen folkomröstning hädanefter kan egarum utan de båda kamrarnes föregående samtycken, och kejsarens lika bestämda vägran att gifva efter i denna punkt. Hvad grefve Da ros afgång åter beträffar, har den en helt annan: orsak. Han delade ingalunda sin kollegas betänkligheter mot plebiscitet; tvärtom påstås det vara han som först väckte kejsarens tanke derpå. Men han tillhör samma fraktion af venstra centern som Buffet och anser sig derför mer än de andra ministrarne solidarisk iped denna. Till hans beslut har säkerligen äfven mycket bidragit Thiers! råd, i hvars ögon depna fråga om plebiscitet så nära sammanhänger med möjligheten af ett verkligt parlamentariskt statsskick, att han använder hela sitt stora inflytande att bekämpa det. Buffet har emellertid genom detta bestämda, om politisk karakter vitrande steg vunnit betydligt i anseende hos den liberala opinionen, Detta visade sig äfven då han i måns dags första gången efter nedlå ggandet af sin portfölj visade sig i kammaren, då ej blott hans eget parti, utan äfven venstern helsade honom med lifliga sympatier. Venstern urakilät ej holler att i samma session fordra en förklaring på anledvingen till hans ntträdande ur kabinettet. Jules Favre, som framstälde interpellationen, sparade dervid ej de som