Aftonbladet – 14 april 1870, sida 3

iäuada ILO Loöllan mädlat 47 hann? ac 2511 bade icke heller vädjat till honom utan till kam-. maren. N Utskottets betänkande bifölls med 51 röster mot (Forts.) ie Främst på föredragningslistan stod statsutskottets utlåtande ir 38, afstyrkande K. M:ts propogition om kronofemmans och lägenheters upplåtande önder skattemannarätt utan särskild köpeslöllivgs erläggande. En tem, I ligen långvarig pero uppstod med anledning af utskottets hemställan, sedan — ox . finansministern friberre af Ugglas till, försvar I för den k. frgrostttonen hufvudsakligen anfört, att ingen förlust af den föreslagna åtgärder skulle för staten uppstå, kanhända snarare en ekuniär vinst derigenom, att stämpelpappersm. fl. afgif;Iter vid de ifrågavarande hemmanens försäljning I skulle uppgå till vida högre belopp än den mistaI de skatteköpeskillingen, men att deremot åtskilTliga fördelar skulle vinnas, såsom att innehafvaren erhölle hemmanet med full eganderätt; att den föreslagna åtgärden vore ett steg till en önskvärd I förenkling af vårt kameralväsende, hvilket ifråga om de flere olika slagen af dess hemman vore så mycket mera behöfligt som olika bestämmelser för hwärje särskildt slag af dem vore gällande i flere hänseenden, t. ex. fbos antagande, rättegångsordning o. s. v.; att den hittills rådande osäkerheten or ett hemman vore af krono eller skatte natur I skulle upphöra, hvilket i fråga om inteckningar t. ex. vore af synnerlig vigt. Samma åsigter uttalades äfven af hrr Heggström, Nils Larsson, frih. Alströmer, Sjöberg, C. Ifvarsson, Kallstetiius och Almqvist, hvilka såsom skäl för sin åsigt ytterligare anförde, att genom det framställda förslagets antagande skulle den redan på 1840-talet tillämpade rättvisa fördelningen af arf mellan söner och döttrar än ytterligare utsträckas och de fideikomissartade eganderättsförhållanden, som vid de ifrågavande hemmanen egde rum upphöra; att sådan osäkerhet om eganderätten icke måtte fortfara som den, hvarpå ett exempel anfördes, i det några hemman som i flere mansåldrar gått i köp såsom skatte blefvo för några år sedan förklarade för krono, endast derför att de icke kunde uppvisa skatteköpebref, såsom ett bland dem, om hvars skatteköp en gammal handling från 1524 fanns var; att de ifrågavarande hemmanens öfverföring rån krono till skatte borde ske just nu, under det de nya jordeböckerna äro under utarbetning, samt att den förenkling i administrationen, som genom förslaget skulle vinnas, väl icke för det närvarande komme att. medföra någon besparing, men onekligen slutligen leda dertill. Till försvar för utskottets afstyrkande hemstälJan yttrade sig hrr Ola Jönsson, Ahlgren, Keij, Sv. Nilsson i Österslöf, Liss Olof Larsson och grefve Sparre. De vigtigaste skäl som å denna sida anfördes voro, att de ifrågavarande kronohemmanen, som år 1844 uppgått till 2176 hela mantal, år 1866 blott utgjorde 442 mantal samt för närvarande antagligen vore ännu färre, således visade sig hafva minskats till antal så betydligt på de sista 22 åren, att skäl funnes till det antagandet, att de inom en icke aflägsen tid skulle genom skatteköp blifva skatte allesammans utan den föreslagna åtgärden, som föröfrigt verkligen skulle medföra en förlust för staten af köpeskillingen, omkring 80,000 rdr, enär den påräknade inkom sten af stäm SoRDe skulle tillkomma staten likaväl, om de skatteköptes, som om de befriades från Frattelsöposkillingens erläggande; att de som visat försumlighet med skatteköpandet af sina hemman skulle för denna försummelse erhålla ett premium, som innebure en orättvisa mot de andra; ett en fader kunde bereda sina barn lika arfsrätt genom att skatteköpa hemmanet; art den undersökning rörande åtskilliga hemmans verkliga natur, som -t. ex. i Skåne vore af behofvet högt påkallad, genom den föreslagna åtgärden skulle förhindras, om ej omöjliggöras; att den åsyftade förenklingen i kameralväsendet ick blefve fullständig, då åtskilliga hemman, tillhörande fromma stiftelser o. s. v., fortfarande skulle. qvarstå såsom krono; hvarförutom en stor mängd tvister skulle Nppptå, om hvem som verkligen vore rätter egare till hemmanet — tvister hvilka ofta blefve omöjliga att på tillfredsställande sätt lösa 0. 8. v. Hr Keij framställde ett förslag, att till utskottets afstyrkande hemställan skulle fogas ett tillägg af det innehåll, att sådana förteckningar öfver kronohemman och hel som uti k. kungörelsen den 5 December 1848 omförmälas, ;skola minst hvartannat år uppläsas från predikstolarnei de sockenkyrkor; der hemmanen och lägenheterna äro belägna samt anslås vid tingsställena. Sedan genom votering den k. propositionen, i enlighet med utskottets hemställan, blifvit afslagen med 79 röster mot 55, antogs nyssnämnde tillägg. Derefter godkändes i enlighet med statsutskottetsi dess utlåtande n:r 39 gjorda hemställan K. M:ts proposition, ang. upplåtelse under eganderätt af en till marknadsoci Äyrkostugoplats anslagen mark inom Lycksele socken af Westerbottens län. En stunds diskussion hppstod, med anledning af samma utskotts afstyrkande hemställan å K. M:ts roposition, ang. restitution till bolaget L. O. Smith E komp. af erlagd tillverkningsafgift för ickestillverkadt bränvin. Hrr Kallstenius, Rylander, Petter Andersson, grefve Sp irre och isynnerhet hr Medin kämpade för K. M:ts proposition, hufvudsakligen af det skäl, att det icke vore staten värdigt att istrid mot författningens anda samt mot billighet och rättvisa utkräfva skatt för bränvin, som icke blifvit tillverkadt, isynnerhet när det gällde ett bolag, som med stora uppoffringar aretat för att införa en ny industri i landet, nemligen bränvinstillverkning af hvitbetor. Å andra sidan försvarade hrr Ahlgren, C. Ifvarsson, Hörnfelt och Liss Olof Larsson utskottets hemställan, i enlighet hvarmed äfven den k. propositionen blef afslagen med 95 röster mot 30. Utan diskussion biföllos: statsutskottets utlåtanden n:r 42, afstyrkande hr Jöns Olssons motion om förändring i sättet för utgörande af arrenden från akademibemman; n:r 44, angående ersättning för: sådana af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, för hvilka statsånslag ej blifvit beviljade, samt nr 45, rörande äterbetalningsskyldigheten för lånet till segelleds öppnande mellan Hattefura vid Wenern samt sjön Stora Lee; bevillningsutskottets memorial n:r 7, med förslag till voteringspropostefom i anledning af kamrarnes skiljaktiga eslut angående allmänna bevillningen; lagutskottets betänkanden: n:r 29, med förslag, i anledning af återremiss af lagutskottets utlåtande n:r 11, ang. ändring i k. förordningen om egors fredande mot skada af annans hemdjur och om stängselskyldighet den 21 December, 1857; nr 31, afstyrkande hr Hiertas motion om ändring i hvad k. förordningen den 13 Juni 1860 stadgar, ang. ansvar för försummad lagfart, samt n:r 32, afstyrkande hr Ehrenstams motion, om ett tillägg till hvad 1 kap. 1 8 handelsbalken stadgar rörande lösöreköp. En kort diskussion uppstod, med anledning af lagutskottets betänkande n:r 30, hvari utskottet, ; med anledning af från båda kamrarne erhållen återremiss af dess utlåtande n:r 16, ang. ifrågaj satt begränsning till viss tid af de förmånsrätter, som omförmälas i 17 kap. 10 och 11-S5 handelsI balken, förnyat sin förut gjorda hemställan, att de i ämnet väckta motionerna icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Hr Printzensköld ansåg det nemligen hafva varit utskottets åliggande att franiställa ett annat förslag än sitt förra afstyrkande, när båda kamrarne återremitterat detsamma, emedan i annat fall riksdagens rätt att återremittera ärenden skulle vara helt och hållet utan värde, och dermed åsyftad möjlighet att erhålla ett utarbetadt förslag i den Rear diskussionen inom kämrarne angåfve helt och hållet eluderad. Grefve Sparre förmeÅ d , d Andra kammaren. b )