Aftonbladet – 14 april 1870, sida 3

RIKSDAGEN. Gårdagens sammanträden. Förstå kammaren. Först föredrog statsutskottets betänkande mn:r 38, afstyrkande K. M:ts proposition om kronokemmans och kronolägenheters förvandling till skatte utan köpeskillings erläggande. För bifall till utskottets betänkande talade hrr C. G. Mörner, Montgomery-Cederhjelm, Brusewitz, Noräström och A. C. Raab. De framhöllo att kronohemman och lägenheter på senare tiden genom skatteköp sammansmält till ett jemförelsevig ringa antal och att de på denna väg snart gkulle försvinna af sig sjelfva. Man sträfvar att genom aflösning få bort en mängd öfverklagade, vid jordegendomen fästade onera t.ex. indelningsverket, grundskatterna m. m. Hvarföre då afvika från denna princip och skänka bort kronans rätt i detta fall der ingen klagat. Dessutom är det icke gifvet att åboarne skola vara särdeles belåtna med denna skänk. Dessa hemman äro af fideikommissarisk natur och kunna icke rättsenligt beröfvas denna natur utan innehafvarnes samtycke. Sistnämnda skäl framhölls isynnerhet af hr Nordström. För bifall till K. M:ts proposition talade hrr Thyselius, v. Koch, Wallenberg, Nordenfelt, Heijkenskjöld och statsrådet v. Ehrenheim, De ansågo att staten har ingen fördel af att bibehålla sin rätt uti ifrågavarande hemman och lägenhetör. Den ringa inkomsten af skatteköp uppväges af det besvär och den kostnad konteolla öfver dessa egendomar medför. Denna kontroll och den undantagslagstiftning som gälla för dessa egendomar utgöra ett hinder för en förenkling af vår administration. Isynnerhet med hänsyn till en sådan förenkling är ifrågavarande förändring at vigt. Det är föga sannolikt att kronojordens förvandling till. skatte skall gå af sig sjelft, ty styrkandet af åborätten är ofta förenadt med alltför stora svårigheter och besvär. Åtminstone torde det dröja en hel mansålder. Hr Wallenberg ansåg, att man icke genom att förkasta den k. propositionen borde göra konungens rådgifvare nedslagna och afskräcka från ytterligare steg till förenkling af vårt skatteväsende och vår administration. Hr v. Koch trodde att kronohemmans fideikomissnatur kunde i det närmaste reduceras till noll, ty det är väsentligt för fideikommisser, att de skola stanna inom slägten. Åborätten till kronohemman deremot kan säljas. Hvad närvarande förslag beträffar, skulle den förenkling i vårt kommunalväsende som det åsyftade betydligt bidraga till att befria konungens rådgifvare från handläggandet af en mängd rent juridiska detaljfrågor och sålunda gifva dem tid att mera egna sig åt egentliga statsmannavärf och taga ini tiativ i de stora samhällsfrågorna. Mot sistnämnda yttrande anmärkte grefve C. G. Mörner, att det tvärtom är ganska nyttigt att icke de stora frågorna alltför mycket utageras Samhället behöfver äfven lugn. En stor samhälls fråga har icke längesedan blifvit löst, hvilkens efterdyginger vi ännu känna. Att föreslå af behofvet påkallade reformer, skall såkerligen ingen regering underlåta, Att löpa tiden i förväg deremot är hvarken riktigt eller för landet nyttigt. Med 53 röster mot 33, hvilka voro för bifall till K. M:ts proposition, biföll kammaren utskottets beti e med det af grefve C. G. Mörner föreslagna tillägg, att riksdagen måtte hos K. M:t anhålla, att för skatteköpens dd förteckningar öfver kronohemman och lägenheter må årligen uppläsas från predikstolärne och anslås vid tingställena. Samma utskotts betänkande n:r 39, tillstyrkande EK. M:ts ee om upplåtelse under eganderätt af en till marknadsoc) rkost lats an slagen mark inom Lycksele socken af Westerbottens län, bifölls. Betänkandet n:r 40, afstyrkande K. M:ts proposition om restitution till bolaget Smith komp. af erlagd tillverkningsafgift för icke tillverkadt bränvin, föranledde en liflig diskassion, hvilken öppnades af hr Wijkander med anhållan, att utskottet.