Aftonbladet – 14 april 1870, sida 2

— Musikaliska akademien. I tisdagens föreläsning börjades afhandlingen om Beethoven, hvilken inleddes med en allmän karakteristik öfver denne mästare. Den spiritualistiska riktning som Mozart utvecklat till fullkomlighet, kunde Eroicans skapare icke följa. Han behöfde en fast, realistisk grund för de massor hans ständigt växande kraft framhvälfde, och en likartad hållningspunkt, för att icke förlora sig sjelf i de främmande rymder, hvari hans genius införde honom. an tog derför det sinliga elementet till utgångspunkt, som uti alla hans verk bildar den innersta, fasta kärnan, och hemtade, en ny Prometheus, idealiteten från himlen samt skänkte dermed sina skapelser den poetiska helgelsen. I motsats till Mozart som försinligade det andeliga, förandligade Beethoven det sinliga. Efter en framställning af B:s lefnad, hvarvid omnämndes hans ungdom och irtuosperiod och särskildt skildrades hans förhållande till grefvinnan Guiccardi, framställdes de betecknande egenskaperna i hans riktning, förnämligast den subjektivt romantiska karakteren hos densamma. Dernäst redogjordes för de tre olika perioderna hos 7 RN NET KYSSER SE ENS Bo SUNE SR SSV SS EE SE MS TENDANE