SJUNDE KAPITLET. En syn i galleriet, vid månsken. Mr Chandos närmade sig förbindligt; polismännen helsade och aftogo sina hattar. Han böll sin näsduk för ansigtet, liksom hade han varit rädd för drag; jag fattade att det skedde för att dölja sin blekhet. Ett sent besök, mina herrar! Hvad har jag att tacka för detta nöje? Under det han talade, drog han sig småningom in i eksalen och de båda främlingarne följde honom ditin. Jag drog mig villrådig och förlägen in i det aflägsnaste hörnet; jag hade icke kunnat komma ut, utan att nästan tränga mig förbi dem, och det vågade jag icke. Jag hoppades att mr Chandos skulle observera mig och bedja mig gå; men nej, han egnade mig icke den minsta uppmärksamhet, stängde blott dörren, midt för näsan på Hickens, som såg på en gång förolämpad och förbluffad ut öfver polisens ankomst.