Aftonbladet – 14 april 1870, sida 2

a ljudd ringning på portklockan och knackande som med sablar. Hill,, hviskade mr Chandos, som kämpade för att göra sin röst säker, och drog henne hastigt med sig in i eksalen, polisen är utanför porten. Hennes svar blef ett skrik, som genljöd i hela rummet. Hon skälfde från hufvud tili fot. Tyst! befallde mr Chandos. Förlora inte sansen, Hill. O, mr Harry! är det så långt kommet? Det hvarom jag har drömt hvarenda natt alltsedan den förskräckliga qvällen! Ja; nu måste vi två vara lugna. Kom ihåg vår plan, om det skulle gå derhän. Jag får inte gå dit upp; jag måste stanna här ch möta dem. Skynda! skynda! Och — vänta Hill! — stäng dörren till östra flygeln, atvändigt; mrs Chandos får inte se dessa män. Hill hade icke dröjt tilldess han talat ut; hon tycktes uppfatta allt på en gång och ilade i andlös hast uppför trappan. Åter genljöd förstugan af en häftig ringning och af hårda slag af sabelfästena. En af den lägre betjeningen, vid namn Robin skyndade genom förstugan för att öppna. Mr Chandos hejdade honom. Robin, tillsäg Hickens, att han sjelf kommer och öppnar för de främmande. Jag vill et.n Karlen vände om och mr Chandos stödde sig för ett ögonblick mot väggen, med händerna tryckta till sitt ansigte. bMr Öhandos,, sade jag med en sinnesrörelse, Jika djup som hans egen, hvad fruktar ni för? Hvad skall hända? Förtro er till mig! Säg mig allt! På det att äfven ni, Anna, skall fly mig, liksom alla de öfriga skola göra det! Oh, det är förskräckligt!