Aftonbladet – 13 april 1870, sida 3

Oxfordoch Cambridgestudenternes kapprodd. Den årliga täfling i rodd mellan universiteten Oxford och Cambridge, hvilken alltid af engelsmännen motses med den mest spända väntan, försiggick på Thamesfloden den 6 dennes. Det är nu 40 år sedan oxfordarne för första gången utmanade cambridgearne till en dylik täfling. Sedan dess har denna kamp likasom Derbykapplöpningen blifvit en nationalinstitution. Alltsedan 1861 har Cambridge endast rönt motgång. Sistlidet år led det sitt nionde nederlag å rad, men i år segrade representanterne för nämnde universitet. En i London otgifven tidning beskrifverpå: följande lifliga sätt denna nationalfest. Redan tidigt på dagen började folkhopar strömma till platsen för täflingen. Innan ännu ångbåtarne börjat sina turer, genljödo broarne vid Hammersmith och Putney af fotvandrarnes steg och vagnshbjulens skrammel. Före midaagen började man knouffas och trängas för att förskaffa sig goda platser. Vid -täflingens början betalades sådana med flere pund sterling. Mot kl. 4 sträckte sig en dubbel rad af vagnar från London ända till Putney, Hammersmith och Mortlake på de tre stora kommunikationslederna Fulhaw-road, Bridge-road Kingstreet. Det var nästan omöjhgt att komma fram på Hammersmitnbron, hvilken folkmassan alltid helst föredrager. I flere timmar defilerade en oafbruten rad af personer och vagnar öfver bron midt under ett bedöfvande larm. Öfverallt rådde villervalla och oordning trots polisens bemödanden. Man skuffade omkull hvarandra, man slogs, man skrek och armbågades. Kuskarne svuro öfver fotgängarne, fotgängarne ötver kuskarne. Aldrig har någon Derbykapplöpning lockat till sig en så ofantlig massa af nyfikne. Från middagen till kl. 1 flödade oafbrutet från jernvägsstationer, omnibusar och båtar tusentals menniskor, hvilkas oupphörligt på nytt framvältande vågor spredo sig på de båda Thamesstränderna. Floden sjelf plöjdes af farkoster. Oräkneliga voro de båtar af alla upptänkliga . slag, som banade sig väg öfver Thamesflodens slingriga bugter. Utmed båda stränderna lade sig med åskådare uppfyllda större fartyg tör ankar. Privathusen och värdshusen på stränderna voro prydda med engelska flaggor och erbjödo en synnerligen liflig anblick. Alla fönster voro uppfyllda af hufvuden; taken voro befolkade; träden på båda stränderna hvimlade af menniskor. Balkongerna på villorna voro behängda med mörrblå och ljusblå tyger (de täflandes färger, allt eftersom innevånarne voro från Oxford eller Cambridge. I Barnes såg man ett stort antal fruntimmer, af hvilka de flesta buro cambridgearnes färger. Alla platser, från hvilka man kunde öfverskåda floden, voro inkräktade af folkmassan. Bakom derna hade vagnar och ryttare tagit plats. Karlarne buro i knapphålen, kuskarne på piskorna och hästarne på sina hufvuden mörkeller ljusblåa rosetter och band. Den anblick, Mortlake erbjöd under täflingen, var utomordentlitg liflig och glad. Men det kuriösaste skådespelet hade Hammersmithbron att bjuda på. Den var alldeles raggig af hufvuden. De långa spännkedjor, som mycket högt upp äro fästa vid brons båda triumfbågar, betäcktes af en massa nyfikne, Må man föreställa sig menniskoguir