Aftonbladet – 12 april 1870, sida 2

En doktor och en agent äro bättre än all. deles ingen. Efter en liten tystnad tillade hon Ijag förmodar att de alla nu äro samlade til familjeråd i vestra flygeln: mr Chandos, mrs I Ethel och mylady. ) Jag ville önska att lady Chandos vore bättren, yttrade jag. Mrs Penn. vände sig häftigt åt mig; henInes ögon tindrade af nyfikenhet. Jag ville önska, att jag visste hvad som är åt henne. Det ville jag! Hör ni aldrig en hänsyftning derpå af mr Chandos? Aldrig. Men hvarför önskar ni detta, mrs Penn? Hur kan det intressera er? Jag har mina skäl,, svarade hon och böjde på hufvudet. I afton vill jag inte säga er dem, men jag har inte gått ed på att jag aldrig skall göra det. Öm hon är tokig, som jag förmodar, då -— men jag vill inte nu yttra mig vidare. Så besynnerligt med bretvet i dag! Mycket ledsamt. Ni misstänker ju någon viss person? Hvad befalls? svarade hon med skarp stämma och vände sig mot mig. Är det Lizzy Dene? Hvem det är, och hvem det inte är, kan göra er detsamma, svarade hon i den snäsigaste ton man kan tänka sig. En sak vet jag: att jag gerna gåfve tio gånger hvad mitt bret var värdt, om jag kuude skaffa klarhet i detta mörker. Nästa gång skola de miss tänka er eller mig. Mrs Penn! l Ja, mrs Penn! härmade hona mig med l! gäckande röst. Var så god och kom ihåg! att vi båda äro de enda främlingarne i hu-ls set, miss Hereford., E Och dermed rusade hon ut ur rummet, lr iksom hvad jag sagt hade retat henne mera j in hon kunde fördraga. Snart derpå kom !4