Aftonbladet – 11 april 1870, sida 2

öndrade kaster; likasom i fndien; fanns icke prestklassen upptogos äfven sådana, som cke voro af presterlig börd, så snart de viade sig ega de kunskaper som fordrades. Prester kunde tillika utöfva andra yrken; de vände vara byggmästare, krigshöfdingar m. m. Krigsväsendet var bygdt på ett slags indelningsverk, påminnande om svenska förhålanden. Jordbruket var det vanligaste yrket. Palrika teckningar finnas som föreställa hithörande Sysselsättningar. Föreläsaren visade en sådan. Vinrankan odlades! fisket bedråfå litigt, Under den tid då jernets bruk ännu var okändt, förstodojegyptierne att göra kopparn så hård, att den kunde användas till oranitens Bearbetning, Såsom prof på deras skicklighet i ihetallarbeteti visades målningar, föreställande ett gyllene armband i gestalt af en orm och en kedja, bestående af ögon, inlägda med hvit och mön ettlalj ock, i midten ett kors, odödlighetens symbol. De iörstodo att glasera lerkärl och att blåsa glas, såsom synes af bibehållna målningar. Prof på deras konstskicklighet i förfärdigandet at smakfullt arbetade vaser samt bord öch stölär visades. Derat astronomiska, ibsigt vi i sig deruti, att pyramiderna äro lagda rakt i väderstrecken. Medicinen stod högt. Flerö konungar egnade sig åt dedsattima, Afbildbingar af kirörgiska operationer förekömtia! Bland de sköna konsterna nådde byggnadskonsten den högsta grad af utveckling. De praktfullaste monumenten, äro templen. Resliga, ur klippän i ett stycke huggna obelisköt; prydde ingången till desamma. Öfver porten glänste en gyllene solskifva med ett par utspända vingar deröfver. Genom en yttre förgård inträdde man i en ofantlig sal; upp: fylld al pelare, och från dönnå om hak IA i det allraheligaste, der gudarnes bilder stodo och der presterne meddelade undervisning i religionens mysterier. Byggnadssättet åskådliggjordes af föreläsaren genom teckningar ät tempel, både i plan och, gbböttiskärting: Gle noll ähöra teckningar visade ban, huru pelarnes byggnad egentligen är en imitation af lotusblomman. Kapitälen motsvarar knoppen, sjelfva pelaren stjelken eller en knippa af flere stielkar, fotställningen den vid roten titsvällda delen af stammen; Dessa pelare äro fäntastiskt tecknade med hieroglyfer; dels inhöggha, deis målade, dels i upphöjdt arbets, En del tempel äro helt och hållet uthuggbå i klippan. Egyptierne hade ett eget sätt att spränga sten. De inhöggo en remna i klippan; indrefvn kilar af tortt trä och begöto dessa med vatten, hvarigenom de. svällde ut, och stenblocket lossnade efter hela sin längd. Egyptiernes religion var ursprungligen en soldyrkan, hvilken utvecklade sig till föreställningen om en Budafamilj, bestående af solgtiden, hahs gemål och deras son. Uti de olika stater, i hvilka Egypten länge var deladt, omgestaltades denna föreställning på ilere olika sätt, och så uppkommo flere gps dagrupper. Jemte desse gudar, hvitka blott i bilder kunde skådas, hade egyptierne äfven lefvande gudar med kött och blod. Hit hörde fremför alla oxen Apis. Ånnu finnas apisgudomligheternas mumier i sina grafkamrar med offergåfvor, taflor och inskrip tioner, hvilka innebålla dessa oxars lefiiads beskrifningar, men genom tidsbestämningar och andra notiser tillika äro ganska värderika historiska urkunder. Slutligen berörde föreläsaren egyptiernes begrafningsceremonier och deras härmed i nära samband stående föreställningar om lifvet efter döden. De egendomliga böner, som stundom förekommo i den s. k. dödsboken, hvilken följde den döde i håns kista, nemligen att icke krokodiler, ormar eller andra djur må skada den döde, så att han dör andra gången i grafven, visa att man tänkte sig själens välfärd efter döden beroende af kroppens konserverande. Dock torde äfven savitära skäl hafva bidragit till införandet af balsameringen. BSäkert är åtminstone, att då detta bruk afskaffades såsom en hednisk styggelse, uppstodo svåra, pestartade sjukdomar. Talrika målningar på grafkamrar nes väggar, med åtföljande förklaringar, framställa de efterlefvandes sorg, i hvilken högre makter taga del, i det Isis sjelf fäller tårar öfver den döde, vidare hela förloppet af begrafningsceremonierna och slutligen, huru den aflidne af dödsgudinnan införes i Osiris sal, der hans bjerta först väges på rättfärdighetens vågskål innan ban framträder inför den högste domarens tron. En målning af denna scen förevisades. Dess original är äldre än israeliternes utvandring ur Egypten. I denna aflägsna tid var således begreppet om en skilnad mellan godt och ondt och om en rättvis vedergällning redan så starkt utprägladt hos detta märkvärdiga folk. Det i hög gradintressanta föredraget följdes med spänd uppmärksamhet af talrika åhörare, och vid dess slut gaf sig deras tillfredsställelse tillkänna genom handklappningar.